Livet.

Lokala törnen på rosorna i Åsele

2012-03-07T18:09:00.000+01:00

Socialdemokratins första och viktigaste fråga sedan partietbildades 1889 har alltid varit den om lika rösträtt. Varje individ skall harätt att göra sin röst hörd i det svenska samhället. Rätten att rösta ochrätten att lägga sin röst där man anser att det är bäst, är en förutsättningför demokrati.
Som fritidspolitiker blir jag därför bestört när jag gång efter annan ser attdetta uppenbarligen inte gäller för socialdemokrater på lokal nivå i Åselekommun. När det kommer till lokala frågor, förväntas man här rätta in sig iledet och följa den person som pekar med hela handen, i princip oavsett åtvilket håll det bär. Det uttrycktes på gruppmötet före kommunfullmäktigehäromdagen, när det blev sagt att det är önskvärt att den som har en åsikt somavviker från majoritetens bör tiga still eller gå hem. Om man väljer att likvälgöra sin röst hörd, får man stå ut med att bli påhoppad från en del av de såkallade partikamraterna och det är verkligen inga mjuka tofflor de ikläder signär de hoppar på någon. Att ha en egen åsikt är obekvämt, när åsikten äravvikande. Rätten till en egen åsiktförsvaras med all kraft, så länge denna åsikt överensstämmer med de starkasteviljorna i partigruppen.

Något jag tycker är tråkigt är att det är så få som engagerarsig politiskt på de lokala arenorna. Det finns en liten klick av människor somarbetar politiskt för det samhälle vi lever i och många gör det med all hederoch ära, oavsett partitillhörighet. Men, när det blir samma människor somsitter på diverse förtroendeuppdrag, överallt, hela tiden, försvinner lite avden grund som demokratitanken vilar på. För att citera ur det Socialdemokratiskapartiprogrammet:

”Demokrati bygger samtidigt på maktspridning. Koncentrationav makt hotar alltid demokratin, oavsett sammansättningen av den grupp som harmakten.
Demokrati måste kunna utövas på många vägar, på ﬂera plan och på många arenor, oberoendeav varandra. Demokrati kräver att människor kan påverka både samhällsförändringarnai stort och samhällets funktioner sådana de möter i vardagen, i skola och vård,i boendet, i traﬁken och den omgivande miljön. De demokratiska processernabygger på kraften och viljan hos medborgarna, till samhälleligt engagemang ochaktivitet, behovet av eget skapande, ökad kunskap och eget ansvar.”

Jag undrar varför det är så att det är ett begränsat antalindivider som är politiskt aktiva i vår kommun och jag hoppas verkligen att detej beror på att människor backat från politiken för att de blivit skrämda tilltystnad. För om det är så, då är vi verkligen illa ute.

Katarina Henriksson, Fredrika. (S)

-----------------------------------------------------------

Ovanstående är sänt till insändarsidorna i VK och VF.

Εὕρηκα

2012-03-07T03:13:00.000+01:00

Jag har funnit det.

Godmorgon :)

2012-03-04T07:14:00.001+01:00

Skriftlig örfil

2012-03-02T23:03:00.000+01:00

Dagens bästa sms.

Lagar och regler

2012-03-02T12:25:00.001+01:00

Det skulle vara mycket enklare om jag inte hade fått anledning att sitta och läsa lagtexter stup i kvarten!

Skollag (2010:800)

1 kap. Inledande bestämmelser

Arbetsmiljö

3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.

4 § I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser om kraven på en god arbetsmiljö.

Arbetsmiljölag (1977:1160)

1 kap. Lagens ändamål och tillämpningsområde

3 § Vid tillämpning av 2–4 och 7–9 kap. ska med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning, med undantag för barn i förskolan och elever i fritidshemmet,

2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet

1 § Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.
   Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.
   Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.
   Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas.
   Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.
   Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. Lag (2003:365).

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011

1. Skolans värdegrund och uppdrag

Grundläggande värden

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Förståelse och medmänsklighet

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

Saklighet och allsidighet

Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram.

Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

Alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem.

En likvärdig utbildning

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.

Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.

Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.

Rättigheter och skyldigheter

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som underlag för den enskildes val i skolan.

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

Skolans uppdrag

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv. Genom ett historiskt perspektiv kan eleverna utveckla en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden samt utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande.

Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.

Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. Gemensamma erfarenheter och den sociala och kulturella värld som skolan utgör skapar utrymme och förutsättningar för ett lärande och en utveckling där olika kunskapsformer är delar av en helhet. Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.

Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.

Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.

God miljö för utveckling och lärande

Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Varje skolas utveckling

Skolans verksamhet måste utvecklas så att den svarar mot de nationella målen. Huvudmannen har ett givet ansvar för att så sker. Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället.

Who's that girl?

2012-03-01T20:17:00.000+01:00

Ibland undrar jag om det egentligen är någon verklig mening med något jag gör.

Sagt av en kvinna som envist brukat hävda att det finns en mening med allt.

Men, ibland verkar det som att det ej gör någon skillnad, det lilla jag gör.

Det fanns en tid när jag åtminstone trodde på mina egna ord. Då, när jag skrev vad mitt hjärta talade.

Innan jag blev desillusionerad, diagnostiserad, avtrubbad och förlorade en del av min tro på världen.

- Jag har läst din bok.

Hörde jag genom telefonen i vinter. Speachless. Vad skulle jag säga?

"Det har inte jag, på några år. Fastän jag kanske borde ha behövt det. För att komma ihåg vem jag en gång var. Så att jag kan komma på vem jag är idag. Så att jag kan visa dig vem det är du talar med, egentligen. För jag är så mycket mer, än vad som syns idag."?

Jag är fortfarande, någonstans därinne, den där kvinnan jag brukade se i min spegel. Hon som lärt sig le genom tårar och hade en hundraprocentig övertygelse om att kärlek verkligen övervinner allt och att allt ordnar sig, bara man vågar följa sitt hjärta. Hon som vågade skriva utifrån sitt hjärta, utan rädsla för att bli skärskådad, bedömd och funnen otillräcklig. Hon som vågade ge sig hän och älska utan att begränsa sig. Hon som hade förstånd nog att inse att kärlek är nog i sig själv; Att ha förmånen att kunna ge av sitt hjärta utan att förvänta sig något i gengäld och att kunna glädjas åt andras lycka, oavsett vad. Hon som var jag. Hon som inte gömde sig genom att transformera sig rent fysiskt till någon man ej ser.

Jag är naturligtvis jag. Har aldrig haft intentionen att försöka bli någon annan. Likväl har jag låtit mig formas. Jag har låtit delar av mig slipas ner till oigenkännlighet och det är därför jag nu känner mig vilsen. Jag söker efter de försvunna delarna av mitt jag och jag hoppas att någon någon dag ska känna i sitt hjärta att det vore en god idé att gå bredvid mig och hjälpa mig leta. För jag är lite osäker på om jag klarar det helt själv.

Livet var självklart inte en dans enbart på rosornas kronblad tidigare. Där var en hel del törnen. Men, färgerna var klarare, känslorna var intensivare och även om jag var allmänt lost in space då också mellan varven, så visste jag i alla fall att det var jag, som var vilse- Eller, mer så än nu i alla fall. Nu är jag ännu mer vilse både på in- och utsidan. Även om jag förmodligen döljer det bra ibland. Sådant lär man sig med åren. Alldeles för väl.

Ni vet filmen Runaway Bride med Julia Roberts?

Jag håller som bäst att ta reda på hur jag vill ha mina ägg. Bland annat.

Anyway. Det värmer mitt hjärta att jag har människor i mitt liv som lyfter upp mig när jag faller. (Det var för övrigt flera år sen jag föll så långt ner som jag gjort i vinter.) Ni betyder mycket. De sociala medierna och dagens teknik har en fascinerande stor betydelse för mig, för det är ofta därigenom er omtanke når mig. (Ja och så telepati naturligtvis.^^)

Era ord och er omtanke gör skillnad. Ni värmer mitt hjärta och ni får mig att le när jag bäst behöver det. Det lindrar smärtan och skingrar molnen en aning.

Jag kommer att resa mig igen.

Det gör jag alltid.

Det är bara en fråga om tid och energi.

Ps. I Love You.

För att kunskap ej är tung att bära?

2012-03-01T16:27:00.001+01:00

Skriver hemtenta. Minimum åtta sidor. Dead line imorgon kväll klockan 23.

Hon var klok hon.

2012-03-01T09:00:00.001+01:00

Lycka är att kunna le genom tårar

2012-02-27T19:20:00.003+01:00

Och mina tårar faller för det som icke var

För det vackra vi delade

För det varma vi kände

För allt som icke blev mer än drömmar

Och mitt hjärta undrar fortfarande varför

Kärlek står aldrig i vägen för kärlek

Nuet står aldrig i vägen för framtiden

Jag saknar närheten vi delade

Värmen i din blick

Omtanken i dina ord

Styrkan i din kärlek

Jag önskar att vi kunde skratta tillsammans

Uppleva tillsammans

Sova tillsammans

Bara vara

Tillsammans

Men om vi nu icke kan det
Så fäller jag istället tårar
Av lycka
För det vi hade
För allt du gav mig
För att du är min vän

Benefits

2012-02-26T00:53:00.000+01:00

Livet är en balansgång. Ibland är det svårare än vanligt att hålla balansen. När det blir så där dimmigt, eftersom någon slagit igång rökmaskinen för att göra ett tappert försök att försvinna i skuggorna, så att inget ska avslöjas. Kanske.
Vad vet jag? Jag har ingen rökmaskin. Jag bara liksom...är...och försöker vara Mig så gott jag kan. Följa mitt hjärta, även när det leder mig in i...de mest fascinerande situationer. Ibland vet jag inte vad som är mest fascinerande, att försöka reda ut vägen ut ur sin egen labyrint, eller att betrakta andra som irrar runt i sina.

Livet är förunderligt.
Man kan säga mycket om det, mitt liv alltså. Men, man kan knappast hävda att det varit/är tråkigt och enahanda. På gott och ont. Mest gott. Det har ju lett mig hit.

Jag har i vilket fall haft en vecka fylld av fantastiska förmåner i form av underbart sällskap. Det har varit mycket trevligt och jag är så glad över att ni varit här. Om ni inte redan visste det, så vet ni det nu. Så det så! Jag önskar dock att omständigheterna varit lite annorlunda, så att vi kunnat göra mer av det vi tänkte på innan. Men, nu var det som det var och jag hoppas att ni hade det okej i alla fall.

Kom tillbaka snart!

För övrigt är jag djupt tacksam över de goda människor som finns i mitt liv, från Skåne i söder till Lappland i norr.

Röstar sällan. Gjorde det ikväll.

2012-02-25T22:21:00.000+01:00

Lisa Miskovsky

Who’s going to save tonight, It is hard to not give in
because you’re no longer breathing and
who’s going to save tonight if I don’t….
who’s going to save tonight, I am down on my knees but I’m too proud to say please and
who’s going to save tonight if you won’t

All the roads that we’re travelling up and down
don’t you want our hearts to sing?
I’ll know myself
but I wonder where you came from?
Following every step
up and down, running high
still so far away
and I wonder where you came from

Who’s going to save us now
when our enemies’ calling
when I’m down and your falling baby
who’s going to save us now if we won’t
don’t want to hurt tonight, there is much good in me and there’s much good in you so
we got to save tonight cause they won’t

Why start a fire when it’s all worth saving
don’t you want to know now don’t you want to feel me closer too
I walk trough wires cause it’s all worth breaking
don’t you want to know now don’t you want to feel it close to you

All the roads we are travelling up and down
I would carry anything that’s all I know
(you) got to tell me where you came from…
following every turn
up and down want to learn, everything tonight
and I’m going to go to where you came from

Cause I’m going to go to where you came from

Confession (on a dancefloor?)

2012-02-21T10:30:00.000+01:00

Madonna spelar i Göteborg den fjärde juli. När hon slog igenom med Like a virgin var hon 26 år, vilket råkade vara dubbelt så många år som jag fyllde samma år. Det var liksom inte igår. Det var inte ens i förrgår, hur jag än vänder och vrider på det. Alltså, jag vill inte att det ska vara i förrgår. Missförstå mig rätt. Däremot inser jag att jag, som hade planen att fejka en 40-årskris för att kunna komma undan med en massa vansinniga grejer (nej, jag vet inte vilka, eller så vet jag det utan att tala om det), plötsligt löper stor risk att slippa fejka. Det är inte okej någonstans det. För, å ena sidan vill jag inte vara utan en enda av mina levda dagar, ty det är ju de som format mig till den jag är idag. Å andra sidan, när man väl börjar vända det där årliga timglaset efter att man har passerat 25, då går det liksom bara fortare och fortare tills man inte hinner med alls, utan bara vaknar upp en dag och funderar över hur det gick till när alla de där åren hamnade bakom en. För, de är ju så vansinnigt många. Det är faktiskt nästan lika långt mellan 20 och 40, som man inbillade sig att det var, när man var tonåring. Men, bara nästan. Eller så är det bara perspektivet som förändras. Förmodligen. På gott och ont.

Hur som helst. När jag blir så där übernojig, som jag kan bli ibland, så är det bara för att insikten om vad som ej är möjligt, den känns faktiskt. Det spelar liksom ingen roll hur mycket folk (och jag) går omkring och hävdar att 40 är det nya 20. Visst, på vissa sätt ligger det ett korn av sanning i det, eftersom livsstilen idag är så totalt annorlunda jämfört med hur den var för bara en eller två generationer sedan. Men, man kan inte backa bandet och det tror jag inte heller att någon av oss vill, egentligen. Herregud, det är ju svinjobbigt att vara ung. Ansvar och beslut ska tas och man är tvärsäker och osäker på samma gång för man har ju ingen erfarenhet att grunda sina beslut på och det florerar (mer) vuxna omkring en som inbillar sig att de vet vad som är bäst. Likväl, är livet när man är ung så fyllt av möjligheter som aldrig (nej, verkligen Aldrig) kommer tillbaka, att allt annat bleknar i jämförelse. Lägg på ett par decennier och såväl valmöjligheterna som möjligheten att bli vald, minskar i vissa fall med 100%. Ibland står det mig klarare än vanligt varför jag ogillar matematik. Den går emot mig.

Kontentan av det hela så här i februarisolen, är väl att...ta vara på livet. Det är fantastiskt. Så det så.

Eh..?

2012-01-31T21:38:00.002+01:00

Dear diary,

You do not exist. Yet I am writing to you.

Why?

Note to self

2012-01-30T09:36:00.000+01:00

Write down a list of things to do - and stick to it!
Take one step at the time
Don't jump to conclusions without having all the facts
Forgive yourself for your mistakes
Move on - Always move on
Look at the bright side of life - use the song if necessary
Give people some space woman!

Hehe...

2012-01-29T23:01:00.001+01:00

Klicka.

If you can dream it

2012-01-28T22:47:00.005+01:00

Det är ett av världens alla klämkäcka citat "If you can dream it, you can do it". Visst, det ligger ett korn av sanning i det. Målbildsträning, fokusering och allt det där. Men, det förutsätter ju att man har full koll på vad tusan man drömmer om egentligen! Annars är det ju precis som ett annat av dessa tusentals citerade uttryck "Om man inte vet var man är på väg, spelar det ingen roll åt vilket håll man går". Åsa skrev i en kommentar tidigare att hon hoppades att jag skulle hitta det jag söker. Det var omtänksamt och snällt av henne. Men, om jag inte vet vad jag söker - hur ska jag då kunna finna det? Innan jag läste den kommentaren hade jag inte ens en tanke på att jag (fortfarande) söker. Men, gissningsvis kanske jag gör det och det skulle ju förklara denna ständiga oro och rastlöshet som jag har i mig.

En mycket kompetent kvinna sa till mig, medan jag bodde kvar i Åsele, att det var för lågt i tak för mig där. Vad gör jag? Jag flyttar till Fredrika. (Inget samband mellan händelserna i och för sig). Alltså, inget ont sagt om byn. Den är jättevacker och mysig och jag känner mig trygg och accepterad här på ett sätt som jag aldrig (Nej, verkligen aldrig.) gjorde i Åsele. Men, jag kan sakna vad jag kallar civilisationen och jag vet att det var det hon menade med det där uttalandet om att det var för lågt i tak.

Det är lite så, att så länge jag kan åka iväg och komma tillbaka och så länge jag har Internet: koppling till Världen, då funkar det. Det kanske inte är det ultimata livet. Men återigen, vad är då det? Retorisk fråga som ni omöjligt kan ha svaret på. Det finns tyvärr bara en människa som kan besvara den frågan och henne såg jag sist när hon skymtade förbi i spegeln tidigare ikväll.

Det påstås vara ett varningstecken när man börjar prata om sig själv i tredje person. Jag är inte oroad. Det kan liksom omöjligt bli värre än det har varit ibland tidigare.

För övrigt saknar jag er.
Talk to me.
xoxo

Resume

2012-01-23T23:18:00.004+01:00

Alla verkar ha sammanfattat förra året, på ett eller annat sätt. Well, jag har aldrig strävat efter att vara som alla andra. Men, eftersom alla andra numera verkar sträva efter att vara originella, får jag väl göra tvärtemot då och alltså bete mig som om jag vore mainstreem. Bara för att vara udda, liksom.

Så..några highlights från förra året, på gott och ont, i något sånär kronologisk ordning:

Började återigen umgås med en barndomsvän
Läste 30 hp specialpedagogik
Tog en road trip till Sollentuna och Strängnäs
Flyttade till lägenhet, på begäran i ett sms
Upptäckte att det finns fler människor än jag trodde som bryr sig om
Kände mig allmänt desillusionerad
Insåg att den där flytten vad det bästa som kunde hända, trots allt
Jobbade mest hela hösten
Började ta tillbaka mitt liv
Lärde känna en ny god vän
Skrev examensarbete
Slutade snusa
Andades, levde och älskade
Högg min egen julgran och bar hem den
Hade någon som just då älskade en lumberjack

Jag är tacksam för alla lärdomar, alla höjdpunkter, all vänskap och all kärlek som gavs mig under 2011. Jag tar allt med mig och jag hoppas att ni vill göra mig sällskap under 2012 och skapa underbara minnen tillsammans med mig.

Upphittat på usb

2012-01-22T17:02:00.001+01:00

Text som jag tydligen skrev i april 2005.

Jisses!

------------------------------------------------------

Så du tycker att du börjar bli till åren? Du har börjattänka tillbaka på sakerna du i tonåren bestämde dig för att du skulle göra närdu tagit klivet in i vuxenvärlden och inser att, nästan ingenting av det ärgjort!

Det blev ingen fotomodellkarriär, du har inte rest jordenrunt, tagit dykarcertifikat, hoppat fallskärm, tagit en fil.kand. eller skrivitbestsellern, regisserat film, hamnat på omslaget till Vouge eller fåttutmärkelser av Dagens Affärer. Du har inte blivit svept iväg på kärlekensvingar av dina drömmars kvinna/man för att leva lycklig resten av livet i ettständigt närvarande lyckorus.

Vad hände? Vem stal livet du hade tänkt ha?

Det kan väl inte vara så enkelt att det bara inte blev av?Att drömmarna försvann i den ständiga strömmen av grå vardagar som kom emotdig, utblandade med en eller annan fest?

Tröttnade du på att leta efter drömpartnern på dansgolvetoch under borden? Fungerade inte kontaktannonsen du så diskret lade ut påInternet och nappade ingen på din fulländade presentation på communityn du blevmedlem i för att fortsätta drömjakten i sajbervärlden?

Nöjde du dig med helylletjejen/killen som var den som följdemed hem sist och som visst funkar att leva med, även om irritationsmomentenökat för var vecka. Har du fastnat i karusellen som undertrycker ditt eget jag,för att det är enklast så? Sitter du fast på ett jobb du otrivs med för att detbetalar räkningarna? Springer du omkring hemma, utan yrkesarbete, med ungarkring benen som du, fast du vet bättre, undrar över hur de kom dit? Ellerfinner du dig själv omgiven av andras ungar hela tiden och funderar över huralla andra lyckades få ett familjeliv och inte du?

Oavsett vad, så har jag en nyhet; Livet har mycket kvar attge! Du har inte nått mållinjen än!

Våga förändra;

Säg upp dig och passa på att servera chefen de där väl valdaorden du gått och burit på i en mindre evighet!

Ta tandborsten och gå, eller kasta ut den andra tandborstenmed människan som äger den!

Anmäl dig till en dykarkurs!

Börja med frigörande dans!

Drick tequila och ät upp masken!

Gör snöänglar!

Släng ut den gamla fula vasen som faster Agda kom med ochsom är så anskrämlig att tapeterna krullar sig!

Hoppa i lövhögar!

Klättra i träd!

Lär dig spela ett instrument!

Eller inget av ovanstående, utan något helt annat, som fårditt hjärta att brinna och din själ att dansa så änglarna bländas av ljuset duutstrålar.

Ta fram den människa du önskar att du vore, för det är denmänniskan du egentligen är!

Lev livet som du vill. Passar det inte omgivningen – bytomgivning!

Love

2012-01-22T04:05:00.001+01:00

Men det gör ont
Som i "Jag kan inte andas och jag håller på att gå sönder"
Det gör ont att bli bortvald
Bort-vald
Som i "Jag väljer att låta bli att älska dig för du passar inte in i mallen jag har för mitt liv"

Det gör så satans in i helvetes ont att jag hade glömt hur ont det gör
Bodyguard-ledmotiv-all over again
Igen
Fast värre
Det kunde tydligen bli det
Värre

Och trots smärtan sörjer jag mer din förlust
Du som förnekar känslorna
Väljer bort kärlek
Av rädsla
Att missa
Kärleken
Eh..?

För vad är väl livet
Och dagarna
Om vi låter bli
Att älska
Och tackar nej
Till kärlek
När den gives oss

Din förlust är större än min
Vetskapen om det gör mig ont
Smärta i smärtan
För även om jag imploderar
Vrids sönder av smärta
Dränker omvärlden i tårar
Och stillar ångesten med det jag kommer över
Så älskar jag
Alltid

Jag väljer alltid kärleken
Den är mitt enda svar
Oavsett fråga
Och därför vinner jag alltid
Även när jag förlorar
För kärleken
Finns
Alltid
Kvar

Fuck technology!

2012-01-21T19:04:00.005+01:00

Is it really that scary to be with me?
That hard to tell me how you feel?
Am I suddenly that unattractive?
And is it in fact so impossible to love me nowadays?
Or wtf is the problem?

No txt, no mail, no nothing.

Fuck technology.

Some people seem to have on-off buttons on their hearts. I don't!

Restar lite..

2012-01-21T14:24:00.001+01:00

Men, vad gör väl det när man tydligen har fem år på sig för kompletteringar i universitetsvärlden.
Jag ska bland annat skriva cirka tre sidor om min pedagogiska grundsyn och koppla det till diverse teoretiker som florerat i utbildningsvärlden de senaste trehundra åren.

Vad är en pedagogisk grundsyn?

En pedagogisk grundsyn är ens sätt att se på hur lärande går till och kan främjas. Det styr hur man utformar undervisning, undervisningslokaler, scheman - all infrastruktur och andra villkor för lärande. Om vi lyckas göra vår pedagogiska grundsyn tydlig, dels varje persons individuella, dels den kollektiva (som "sitter i väggarna"), är det en god förutsättning för att vi medvetet ska kunna vidareutveckla den.

- Enligt Chalmers.

Countdown

2012-01-12T00:18:00.001+01:00

Om 5 timmar och 45 minuter ska jag kliva upp.
Om 6 timmar och 45 minuter ska jag köra ut bilen ur garaget, åka iväg och tanka och köra till Umeå.
Om 9 timmar och 20 minuter avgår mitt flyg.

Thank you for the music

2012-01-10T08:02:00.000+01:00

Tonerna som skapas av den omtanke ni sänder, fogas samman till en mjuk melodi som bär mig över de mörka vågornas djupa vatten.

Allt ordnar sig alltid.

Det är och förblir min fasta övertygelse,

även de dagar när jag knappt ser någon ljusglimt.

Just idag ser jag mest bara ljus,

trots att solen ej börjat gå över horisonten än.

Anyway:

Tack för att ni finns där och tänker på mig.

Bara för att hon gör den så fantastiskt bra

2012-01-10T07:47:00.001+01:00

This is the story of a girl

2012-01-08T23:46:00.000+01:00

Dagarna i civilisationen var underbara.

Lyckades nästan låta bli att tänka.

Beroendeframkallande tankar.

Värre än en drog.

Åker berg- och dalbana igen.
Vill hålla dig utanför, för din skull.
Ändå är du en del av centrum nu.
I min värld.
Tror inte du vill vara det.
Tror att det blir för mycket.
Som alltid.
För alla.

Har jag fel, var snäll och säg det.

Lyssnar till musiken i mitt huvud.
Texter som inte finns.
Toner som ekar i tomhet.

Släpp in mig igen.
Det är kallt här ute.

Some kind of wonderful

2012-01-03T13:56:00.002+01:00

På begäran:

Jag flyger till Stockholm från Umeå på torsdag kl. 13:40 och landar på Bromma kl. 14:45. Jag ska fira att jag lever, tillsammans med min kära Susanna. Vi ska bo på nyöppnade Scandic Grand Central i två nätter. Lördag kl. 15:15 flyger jag norrut igen och landar i Umeå kl. 16:25.

Nästa vecka flyger jag till mitt älskade Skåneland, kraschar på soffan hos bästa Camilla & C:o och tänker njuta av livet i Landskrona i fem dagar. Det ska bli så fantastiskt härligt. Allt för länge sedan sist. Det spelar liksom ingen större roll vad jag gör. Men det spelar roll att jag är där.

Landar i Malmö torsdag 12/1 kl. 14:20 och lyfter igen måndag 16/1 kl. 14:45. Har lite dötid på Bromma båda vägarna, så den som känner sig manad är välkommen att hålla mig sällskap där. Landar i Umeå kl. 18:35 och då ska jag backa 20 mil söderut på en gång genom att köra till Härnösand, för jag har innevecka v.3 och ska vara där till fredag. Ny kursstart. Sista terminen.

För övrigt är min laptop strömlös och död igen och/eller fortfarande, beroende på hur man vill se det. Men, det är världsliga problem och det lär ordna sig förr eller senare.

Det är okej

2011-12-27T23:30:00.002+01:00

Jag har fått igen mitt leende nu.
Jag har en klok mor.
Det senaste halvåret har satt sina spår.
Naturligtvis ramlar locket åt sidan när jag slappnar av.
Därav tårarna.
Fördröjda reaktioner.
Men, allt är okej.
Allt är mer än okej.
Om nio dagar åker jag till Stockholm.
Om sexton dagar åker jag till mitt älskade Skåneland.
Och till sommaren åker vi på road trip dit ner!

Why?

2011-12-27T14:48:00.002+01:00

Varför kan jag inte sluta gråta, när jag inte ens vet varför jag gråter?

Changes

2011-12-27T11:46:00.003+01:00

Om ingenting ändras, blir ingenting bättre.
Om inget försvinner, finns ingen plats för något nytt.
Om man inte vågar förlora, kan man aldrig vinna.

Och det är verkligen så, att om man alltid gör som man alltid har gjort,
får man samma resultat som man alltid har fått.

Changing.
xoxo

Vinden blåser genom min själ

2011-12-27T02:44:00.000+01:00

Vinden blåser genom min själ. Kylan bränner sig fast. Tårarna som sakta rinner utför mina kinder, bildar droppar av is som faller och krossas mot marken, som om de var och en representerar de gånger mitt hjärta brustit. Ändå är det inte för mig de faller. De faller för dig. Precis som jag faller, utan att veta var jag kommer att landa, faller mina tårar för dig, ty jag vet hur ont det gör. Det sliter sönder mitt hjärta att ej kunna lindra.

Ack du bitterljuva smärta. Vad måste vi offra för att slippa dig?
Ett liv utan kärlek, romantik och passion?
Nej tack. Då lider jag hellre.
Om jag så endast för en kort stund igen, får uppleva den där känslan av att vara så fullständigt, totalt levande att varje cell i kroppen andas lycka, så är det ändå värt varje fälld tår och varje ärr som jag kommer att leva med i resten av mitt liv.

Jag vill bara leva.
Verkligen.
Leva.
Med dig i mitt liv.

Saknad pusselbit funnen

2011-12-25T23:29:00.003+01:00

Men om det nu är så att man (uppenbarligen) kan finna den där saknade pusselbiten som gör att man känner sig hel igen, spelar det då någon roll var man finner den?

Lycka!

2011-12-13T21:18:00.000+01:00

Jag är så lycklig!
Mitt examensarbete är godkänt!
Det är ju alldeles underbart!

Rimligt rim-likt

2011-12-12T20:10:00.000+01:00

Jag vill sätta mig på ett tåg och åka bort i natten.
Jag vill också vara hemma, med sonen och katten.

Mer bakverk i frysen.
Mindre värk i själen.

Jobbat idag, pluggat ett tag, blivit upplyft av trevliga mess.
Andas och minns, varför jag finns. Försöker glömma all stress.

Bad moon rising

2011-12-11T22:47:00.001+01:00

Ångest från Helvetet, präglar för närvarande mina dagar, mer eller mindre.
Idag var det mer.
Jag vet att det vänder.
Men, vägen fram till vändkorset är svår att gå.

Terapibakade. Funkade ett tag.
Fullmåne. Gör inget bättre, om än natthimlen vackrare.

Måste landa, så att jag återfår koncentrationsförmågan.
Har skolarbete att göra.

Spotify. Klamrar mig fast vid musiken.
När jag orkar klicka på play.

-> Hang in there - me.
What doesn't kill you makes you stronger.

Gömmer mig under mormors yllefilt.
Vill vara ifred, men ändå inte.

Ensam är stark?
Stark, är ensam.

Det blir bara värre framåt natten

2011-12-10T23:44:00.000+01:00

Minns så mycket

och är ensam

Because I'm worth it!

2011-12-08T21:17:00.001+01:00

Jag ville ha blommor, så jag köpte mig blommor.

Nödvändig nödbroms

2011-12-07T14:09:00.001+01:00

Livet är aningen mer lätthanterligt nu. Jag drog i nödbromsen. Det behövdes. Nu rullar vi sakta framåt igen, livet och jag.

Nedräkning

2011-12-06T19:31:00.001+01:00

Det är för mörkt.
Det är för kallt.
Det är för mycket.

Det vänder snart.

Sir Ken Robinson: Do schools kill creativity?

2011-12-02T20:19:00.001+01:00

Jag har en studieuppgift som tvingar ut mig på YouTube (enorm uppoffring! *ironi*) och där hittade jag detta klipp, som jag varmt rekommenderar!

Efterlysning

2011-11-24T22:01:00.001+01:00

Det är första advent på söndag. Människor pratar om julpyntande, julpyssel, julklappsköp och julbak. Jag har inte julstämning för fem öre. Man skulle kunna tro att det har att göra med bristen på snö. Så är inte fallet. Dels har jag inte tid, vare sig med något av de ovan uppräknade julrelaterade aktiviteterna eller med att falla in i den lugna lunk av långsamhet som adventstiden förväntas medföra.

Således efterlyser jag en gnutta julstämning. Det behövs inte mycket. Bara ett uns, så att jag kommer ihåg att ta fram adventsstjärnorna och adventsljusstakarna till på söndag. Det kan ju hända att det blir jul i år också.

United we stand

2011-11-23T21:34:00.001+01:00

När jag var liten lärde jag mig av att läsa serietidningen Bamse, att om många går ihop så blir man tillsammans starka nog att göra skillnad.

Utan dunderhonung.

Ett uttalande

2011-11-22T22:39:00.001+01:00

Det har väl inte undgått någon att det ska fattas beslut rörande vår skolas vara eller inte vara på kommunfullmäktiges sammanträde på måndag? Många turer, många uttalanden, många åsikter.
Den sista turen föranledde att jag valde att uttala mig personligen i ett brev till ledamöterna i fullmäktige.

Personligen, det vill säga ej i någon av mina offentliga roller.

Det här skrev jag alltså tidigare ikväll, på förekommen anledning. Anledningen är dock ej min att berätta om, då den rör andra människor än mig.
Men, så här löd mina ord:

Godkväll,

Det har kommit till den punkten nu, att jag väljer att uttala mig som privatperson.
Det som jag skriver nu kommer jag även att lägga ut offentligt.
(Den meningen var ren information, inget annat.)
Jag vet att mitt namn figurerar på flera ställen. Jag har många roller.
Vad som följer nedan är dock enbart mina ord och inget som ska lastas någon annan.
Vill ni lägga min partitillhörighet i den, varsågoda. Men, mina åsikter är färgade av min livserfarenhet och inte av partiprogram.
Jag väljer att tillhöra S av födsel och ohejdad vana, av respekt för min historia samt för att där fanns en gång i tiden en agitator av rang med ytterst kloka åsikter.
Kalla mig naiv, men jag har ett hopp om att det ska dyka upp flera sådana.

Jag anser att det är ledsamt att betrakta nedanstående meddelande och att det är sorgligt att Patrik och Kerstin upplever det som de beskriver.
Jag anser även att det är varje enskild ledamots ansvar, att beakta alla fakta, i alla frågor de är satta att besluta om, så även denna.
Jag anser också att alla människor har ett samhällsansvar som innebär att ha en åsikt, att göra den hörd och att våga stå för den även om det innebär att man står ensam.

Det är tragiskt att se att de kommundelar som bär min historia, slits sönder av något som förmodligen bottnar i delarnas egen historia. Det är min förhoppning, att det kommer att komma en tid när dessa kommundelar ser varandras fördelar och väljer att samarbeta, i allt.
Jag är övertygad om att vi alla har de bästa intentioner med våra val, våra uttalanden och våra handlingar. Vi vill kommunens bästa, vårt bästa. Att vi betraktar kommunen från olika vinklar, är en självklarhet som såväl har med individualitet som med geografi att göra. Därför är det lika självklart att vi ibland är oense om exakt vad som är det bästa. Dock, är det av yttersta vikt att vi kommer ihåg och respekterar att vi alla gör så gott vi kan efter bästa förmåga. Som sagt, kalla mig naiv om ni så vill, men detta är min övertygelse och den kan ingen ta ifrån mig.

Vi lever i en demokrati. Det får till följd att det som majoriteten väljer, kommer att ske.
Som vi alla vet fungerar världen så, att det är inte givet att en åsikt är rätt, bara för att större delen av människorna råkar dela den.
Därför är det en fördel att ha faktaunderlag som ger en överblick över helheten, när man ska fatta beslut i frågor som rör andra människor.
Det är inget man kan göra lättvindigt och ingenting man bör göra som om det inte gällde en själv.
För allt som rör våra medmänniskor, rör även oss själva på individnivå.
Ingen människa är en ö, som det står skrivet.

Så, när vi fattar beslut som påverkar andra människor, oavsett om det är inom politiken, i arbetslivet eller i våra respektive privatliv, måste vi även ta med hjärtat.
Naturligtvis är det fakta som ska ligga till grund för de val vi bestämmer oss för att göra. Men, vi bör beakta dessa fakta med såväl hjärna som hjärta.

För om vi låter bli det, om vi lägger empati, förståelse och medmänsklighet åt sidan, då anser jag att vi har förverkat vår rätt till att fatta ens de simplaste av beslut.

Med det sagt, tackar jag för att ni tagit er tid att läsa och önskar er alla en fortsatt trevlig vecka.

Vänliga hälsningar,
Katarina Henriksson.

Ett klipp

2011-11-22T22:24:00.001+01:00

Eftersom jag uppenbarligen var i stort behov av uppmuntran i söndagskväll, beslöt jag mig för att köra till Umeå igår eftermiddag och låta någon på SAX göra ett klipp. Resultatet finns att beskåda nedan. (Färgen har varit i ett par veckor.)

Det, plus trevligt sällskap, lite shopping (tre nagellack, tio julkort samt en LEGO julkalender), ett besök på Hemmakväll och en visit hos dotra och hennes pojkvän, gjorde att humörhöjningen var ett faktum. Detta trots dimma och halt väglag på vägen hem.

Dessutom hittade jag min parfym. Haken är bara att den inte befinner sig hos mig. Än.

Still borderline - just hiding it well..

2011-11-20T21:41:00.001+01:00

Nästan i mål. Får inte falla nu.
Försöker ignorera smärtan.
Glömma orden och bristen på.
Tänker ner pulsen. Andas.
Fokusera på annat. Låtsas vara okej.
Har lång träning i att stänga av, mig.
Vill verkligen inte dit igen.
Ständigt balanserande på gränslinan.
Försöker jag hålla mig upprätt.
Vill verkligen inte falla, nu.

All we need is love?

2011-11-20T21:36:00.001+01:00

Need to focus

2011-11-20T10:54:00.001+01:00

Det är meningen att jag ska ägna mig åt att komplettera min uppsats nu. Verkar det som att jag gör det? Av någon mystisk anledning har mitt fokus den senaste timmen svävat mellan musik, mail och massa annat som inte har det minsta med fenomenografi att göra. Slänger på Chris Medina och blir melankolisk, för det hjälper ju! (Ironi!)
What are words if you really don't mean them when you say them?

Whatever happens...

2011-11-19T23:47:00.001+01:00

Man behöver verkligen inte analysera allt. Vissa saker går inte ens att analysera. Ibland är det bäst, enklast också för den delen, att bara låta livet liksom hända. Whatever happens...happens.

Ps. Min laptop lever igen. Ds.

Vardagslycka

2011-11-18T12:50:00.001+01:00

Gissa vad som står i en kartong utanför min ytterdörr och väntar på att jag ska komma hem och bära in den? Jo, gissa nu! Något som jag har varit i behov av ett längre tag och som jag, redan innan det akuta behovet kom i början av september, funderade på att inhandla.
Exakt!
En dammsugare.
Dammråttorna må ha vunnit slaget mot mig och sopborsten. Men, nu startar jag det tunga artelleriet och har alla planer på att vinna kriget. Det känns lite symboliskt, om ni förstår hur jag menar. Om ni inte förstår, tänk efter en gång till. Repetera.

Yippiekayey!

Tekniktrassel

2011-11-18T12:21:00.001+01:00

Min laptop är på data-akuten. Den ville inte ladda i sig ström, så när jag kommit hem igår (ja, inte riktigt på en gång) körde jag iväg den på reparation. Jag är så tacksam över att jag har vänner som vill hjälpa mig med både det ena och det andra. Ni betyder mycket!

Summa summarum körde jag 42 mil igår: Härnösand - Birsta - Fredrika - Åsele - Fredrika. Om någon har lust att bokföra mina mil bakom ratten.

När jag inte har tillgång till min kära bärbara dator, inser jag hur beroende jag är av den. Bortsett från den lilla detaljen att jag har en uppsats att komplettera innan nästa fredag, så kan det ju vara trevligt att hålla sig lite a jour med omvärlden. Banken är också en bra sida att kunna besöka. Där löste jag dock problemet genom att ladda ner en applikation till mobilen. Fiffigt värre!

Just nu sitter jag på jobbet och skriver. Dock ej under arbetstid. Även här är tekniken emot mig just nu. jag kommer inte åt min användare i nätverket, så jag måste låna en kollegas användare för att kunna logga in i systemet och använda datorerna. Men, det funkar ju det också, bortsett från att jag inte kommer åt min jobbmail.

Så, om jag är frånvarande i helgen beror det på att jag inte haft lust att gå och sätta mig på jobbet.

Aversion mot aversion

2011-11-15T21:15:00.001+01:00

Ibland finner jag människor i min omgivning som utmanar mig att växa som människa. Det är alltså ett fint sätt att säga att det kan finnas personer i närheten som jag av någon anledning stör mig på, fast jag gör mitt bästa för att inte låtsas om det. Men, att jag retar mig på andra människor har ju ingenting med dem att göra, egentligen. Åtminstone inte när de bara finns i pereferin. Om de gör mig något personligen kommer ju saken i ett annat läge. Men så länge de bara figurerar i utkanten av min sfär, har jag ingen legitim anledning att känna någon aversion mot dem. Likväl gör jag det och det stör mig mer att jag gör det, än petitesserna jag hakat upp mig på hos dessa personer stör mig. Om ni förstår hur jag menar? Jag vill verkligen kunna ignorera de här människorna som jag hakar upp mig på. Låtsas att de inte finns, låtsas att jag tycker att de är trevliga...whatever. Men det kan vara svårt. Ibland svårare än vanligt. Lyckligtvis svävar jag ju omkring på min övertygelse om att allt är möjligt. Det är oftast bara en fråga om tid och energi. Energi som jag hellre lägger på trevliga saker, än på att irritera mig över folk som jag inte ens behöver ha med att göra.

På tal om energi så trasslar strömförsörjningen till min laptop. Det ogillar jag verkligen! Det är glappkontakt någonstans. Ytterst oroande. Jag behöver min laptop hel och fungerande.

Over and out.

Ps.

2011-11-14T23:09:00.001+01:00

xoxo

Nej!

2011-11-14T20:44:00.001+01:00

Jag har faktiskt inte tid med det här just nu.
Såväl teknik som politik verkar arbeta emot mig.
Jag tänker inte ens börja fundera på annan polemik.

Men, oavsett om jag tror att det går eller inte, så lär jag förmodligen få rätt. Målfokusering alltså.

Dagen med alla ettorna

2011-11-12T14:03:00.001+01:00

Fredag 11-11-11
Opponering klockan tio och respondering klockan tretton. Lite nervöst var det. Men, det gick förvånansvärt bra. Jag har en hel del saker att ändra och komplettera i min uppsats. Men, jag har tio arbetsdagar på mig att göra det och när det är gjort och den slutliga versionen är inskickad kommer min uppsats att bli godkänd, enligt seminarieledaren som jag hade vid min respondering.

Jag fick en kommentar i ett sms igår som såg ut ungefär så här: Nu är du ju klar med lärarutbildningen (i princip). Nu kan allt resterande ses som komplettering.

Så kan man ju faktiskt se det. Även om jag har en termin kvar, eftersom jag tänker byta ut min specialiseringstermin, så är ju det mesta gjort. Vilken omtumlande tanke!

Hur gick det till?

En vanlig onsdagkväll?

2011-11-09T21:58:00.001+01:00

Skriver om skolutredning
Samlar e-postadresser att skicka det skrivna till
Läser uppsats för opponering
Dubbelkollar scheman
Skriver kallelse
Läser uppsats för respondering
Packar inför morgondagen
Borde nog skriva kom-ihåg-lista
Och sen komma ihåg att läsa den

Jag har inga fritidsproblem

2011-11-09T00:17:00.000+01:00

Ikväll har jag varit på styrelsemöte och jobbat på att rädda skolan, byn, världen? Imorgon jobbar jag och ska före lunch hinna posta diverse skrivelser som vi totat ihop ikväll, plus ett par som jag ska skriva imorgon förmiddag. På torsdag kör jag ner till Härnösand och går på ett seminarium. På fredag ska jag opponera och respondera och köra hem igen. Måste alltså imorgon skriva ut uppsatsen jag ska opponera på, så att jag hinner gå igenom den imorgon kväll. Jag tror inte att jag har något inbokat på lördag under dagen, vilket är bra eftersom jag har skoluppgifter att göra innan nästa vecka. Lördagkväll är däremot inbokad. Söndagen ska jag ägna åt hus- och hembestyr, innan jag ska köra ner till Härnösand igen där jag då blir kvar till nästkommande torsdag.

True story

2011-11-08T22:15:00.001+01:00

För jag går dit jag vill och ingen kan stoppa mig.

Ditt liv intresserar mig inte.
Jag har ett eget.
Dina försök att trycka ner mig fungerar inte längre.
Jag synar dem.
Jag trotsar ångesten som vill dra ner mig när jag ser dina ord.
De har ingen makt längre.
Du gav själv bort den.
Till mig.
Jag äger mitt eget liv nu.
Blickar framåt.
Skapar relationer.
Njuter av friheten att vara mig själv.

Lev med det.

Morning has broken

2011-11-08T05:38:00.001+01:00

Jag gillar mornar. Världen är ny, eller åtminstone känns det så. Allt är lugnt och harmoniskt och det är bara jag vaken, eller åtminstone känns det så. Det finns inget överhuvudtaget som kan skada mig vid den här tiden på dygnet. Allt är okej. Eller, åtminstone känns det så.

Lyckad jakt en lördagskväll

2011-11-07T22:59:00.001+01:00

Min katt tog en fågel på balkongen i helgen. Det var liksom hennes nöje i lördags. Duktig tjej! Förhoppningsvis har hon nu sett till att det hädangångna fjäderfäets vänner håller sig i träden, istället för att hänga på min balkong. De lämnar nämligen ovälkomna spår efter sig.

Jägare i vila.

We danced 'til they took the jukebox away

2011-11-06T18:05:00.000+01:00

Vi dansade, skrattade och var levande, för första gången på flera år.
Vi var drottningar av världen och varje ton som spelades, den var vår.

Some kind of wonderful.

Dantes inferno

2011-11-05T01:36:00.001+01:00

Han tog sig igenom det i alla fall.
Det ger ett visst hopp åt oss andra. Som strävar efter att ta oss igenom våra egna små infernon. Dessa är absolut inget att ställa i jämförelse med Dantes. Men, likväl har vi alla våra strider att utkämpa, prövningar att gå igenom och sorger att uthärda.

En del dagar är mindre än andra. Mindre på så sätt att de upplevs bara försvinna, i intet. Naturligtvis beror det på min sinnesstämning och har lite och ingenting med själva dagen att göra. Lördag som onsdag, liksom. Nu råkade det vara en fredag.

Sov gott världen.
Vi ses på andra sidan gryningen.

Back in black

2011-11-05T01:27:00.002+01:00

Bokstavligen.

Det räcker så.

One Way Street?

2011-11-04T00:10:00.003+01:00

Respektera din vilja.
Respektera dina handlingar.
Respektera dina åsikter.
Respektera dina känslor.

Repeat.

Anpassa min vilja.
Anpassa mina handlingar.
Anpassa mina åsikter.
Anpassa mina känslor.

Repeat.

När blev livet enkelriktat?
Vem bestämde så?
Vem gav dig makten att bestämma
vart, hur och till vem jag får gå?

(C) Katarina 2011

Körsbär i december

2011-11-02T23:58:00.002+01:00

Så här är det. Kanske.
Jag kanske inte alltid gör allt efter boken. Jag kanske inte ens öppnar boken ibland. Jag kanske låter känslorna styra för ofta. Jag kanske är för spontan. Jag kanske tänker efter bara när det är riktigt, riktigt, riktigt überviktigt. Liv eller död, type of thing. Kanske. Eller så tänker jag efter, fast kommer till slutsatser som är mer ovanliga än körsbär i december. Därav dras kanske slutsatsen att jag inte tänkt alls, fast intet vore mer felaktigt.

Jag har lärt mig att det man ångrar mest i livet, verkligen är det man lät bli att göra när man hade tillfälle. Därför, kanske det händer att jag helt enkelt låter bli att tänka på det-värsta-som-kan-hända och istället bara gör. Ofta leder det till riktigt bra saker. Det där värsta-som-kan-hända, det händer så ytterst sällan att det är ingen mening att ta med det i beräkningen ens. Nittionio gånger av hundra är det så att följderna blir förvånansvärt trevliga.

Så det så.

Det lilla livet i byn

2011-11-02T22:24:00.002+01:00

Vi är stolta
Över vår småskalighet

Vi lever nära varandra
Kämpar med vardagen
Utvecklas
Växer
Vågar vara oss själva

Vi slår ifrån oss
Tanken på likformighet

Att vara som alla andra
Följa med strömmen
Tiga still
Stagnera
Falla in i ledet

Vi överlever
Tack vare vår mångsidighet

Vi främjar det kreativa
Är oftast flexibla
Tänker nytt
Annorlunda
Gärna utanför lådan

Vi lever det lilla livet
I all enkelhet

Låt oss få fortsätta med det
Gör oss sällskap
I lugnet
I byn
Där livet stavas kvalitet

(C) Katarina 2011

Jag hörde en historia idag

2011-10-31T19:30:00.001+01:00

Jag hörde en historia idag
Den handlade om någon
Som jag

Som har mycket kvar att lära
Som inte riktigt vet hur man gör
När man vill vara någon nära
Som gör för mycket, som förstör

Jag hörde en historia idag,
Den handlade om någon
Som jag

Som lärt sig att kämpa för att leva
Som väljer att tro på en morgondag
Även när rädslan vill paralysera
Och förlama det där som är ett jag

Har du hört historien om ett jag?
Den berättas ibland
Som idag

Det berättas om längtan, om passion, om lust
Det berättas om närhet, om trygghet, om tröst
Om vänskap, om tillit, om ett spirande hopp
Om att känna pulsen slå i en annans kropp

Vill du berätta historien om ett jag?
Fylla i det som saknas
Bara ett tag

(C) Katarina 2011

Now playing

2011-10-31T18:30:00.001+01:00

Ett miljöbrott är begånget

2011-10-31T17:41:00.002+01:00

Jag har varit i Lycksele idag. Min bil har varit på spa. Under de timmar jag var utan Swea, som hon heter, promenerade jag bland annat omkring i solen. Jag gick över mot Norrmalmshållet en sväng och tillbaka. När jag passerad bron över älven och är på väg in mot stan ser jag en yngling ungefär 50 m framför mig som går och dricker ur en burk läsk. Sen slänger han tomburken i älven! Vansinne! Hur tänkte han där? Förmodligen inte alls. Det fanns åtminstone två miljövänliga valmöjligheter. Han kunde ha pantat burken, eller ställt ifrån sig den väl synligt någonstans, så att någon annan kunde hitta den och panta den. Hur svårt kan det vara?

You say it best, when you say nothing at all

2011-10-30T10:48:00.004+01:00

Det finns tillfällen när det faktiskt är sant. Man behöver inte alltid ord att uttrycka sig med. Så många saker förmedlas bättre genom en blick, en beröring, genom att bara finnas där. Orden blir i vissa fall bara en bekräftelse på vad vi redan vet. Men, vi är ju inte mer än människor. Ibland tror vi att vi behöver den bekräftelsen som orden kan ge oss. Även om vi vet i våra hjärtan hur det ligger till.

Ibland trasslar vi bara till det, när vi börjar blanda in ord. De är ju så svåra att få rätt. Vi lägger inte alltid in samma betydelse i de där små tingesterna som är skapade av det där begränsade antal tecken vi kallar bokstäver. Så när jag säger något till dig, är det inte säkert att du förstår vad jag menar, även om du hör vad jag säger. Ännnu svårare är det i skrift. Då saknas kroppsspråket, tonläget, melodin. Ironi till exempel, är ett vågspel i skriftlig kommunikation.

Det är ett under egentligen att vi inte missförstår varandra mer frekvent än vad vi gör. Eller så gör vi det, fast vi är omedvetna om det.

Rom & Romantik

2011-10-28T19:13:00.003+02:00

Jag hade lite av det ena och inget av det andra. Nu har jag inget av det ena och lite av det andra. Det vill säga, jag har druckit ett glas rom & cola, så nu är min rom slut och jag ser en romantisk film, så jag har lite romantik där.
Men, jag måste säga att det var ett korkat beslut att se en romantisk film.
Det är lite som att läsa kokböcker när man är hungrig och sen inse att man inte har några ingredienser hemma.

Önskelista

2011-10-28T18:01:00.002+02:00

Om någon planerar att ge mig något, så kan jag tipsa om att leta här. Helt sanslöst roliga saker, som jag säkert inte har den minsta användning av. Räkna ut själva vilka som skulle passa mig bäst!

Looks like I made it

2011-10-28T16:46:00.003+02:00

Klockan 13.21 skickade jag in mitt examensarbete till universitetet.
Overkligt.
Jag grejade det.
Jag vet att jag gått omkring och sagt att jag skulle göra det. Men, ändå.

Nu ska uppsatsen bli godkänd också. Det har vi inte sett än. Men, min handledare tyckte att arbetet var bra och att jag kunde skicka in det. Fast jag skulle vara beredd på kritik. Men, det ska man väl alltid vara? Det går inte att ta sig igenom livet utan att få kritik. Dessutom är det ju det en bra opponering går ut på. Att ge konstruktiv, relevant kritik.

Men, begriper ni att jag klarade det?
Det är nästan så att jag har svårt att greppa det själv.

Tusen Tack, för allt stöd, all hjälp och alla uppmuntrande ord som jag har fått.
Det har gjort skillnad. Verkligen.

Sorry.

2011-10-27T22:49:00.001+02:00

Ibland är jag bara för mycket.
Jag borde ha lärt mig det.
Vi bor ju trots allt i Landet Lagom.
...och jag har liksom hört det förut.

Så, jag fäller ut landningsstället och in vingarna.
Gömmer mig en stund.
Lagar rustningen som fått sig en törn.
Låter omgivningen vila ut.

Dikt - a - phone?

2011-10-27T00:02:00.002+02:00

Härom morgonen vaknade jag vid halvfyratiden och skrev en dikt. Bara så där liksom. Eftersom jag inte hade papper och penna tillgängligt bredvid sängen (trots att det rekommenderas när man håller på att arbeta med en uppsats), så skrev jag in den i mobiltelefonen. I ett sms. Som jag inte skickade. Nu har jag skickat den, till mig själv, bara för att se hur den såg ut layoutmässigt. En eller annan radbrytning var lite galen. Men, vem är väl inte det?

Handledning

2011-10-25T23:04:00.002+02:00

När man skriver examensarbete blir man tilldelad en handledare. Det är lite av ett lotteri. Man vet aldrig om det kommer att vara en handledare som man passar ihop med. Jag har haft turen att få en alldeles underbart, fantastiskt (lägg på fler valfria superlativ!) bra handledare. För mig. Som inte gillar att bli (hand)ledd. Men, det passar onekligen bra att jag gillar att vara självständig, eftersom de förespråkar att man ska arbeta självständigt. Fast med lite koll från sin handledare.

I vilket fall, så har jag några sidors utfyllnadstext kvar att plita ner tills på fredag. Men, den responsen jag fick ikväll lyfte min självkänsla så att fingrarna nu flyger fram över tangenterna. Jag väljer att inte dela med mig av hela. Men, se bara på det här:

Du är en skarp skribent, har bra koll och "äger" ditt språk.

Är det inte alldeles underbart, så säg?

Good night America, wherever you are...

Harmoni

2011-10-25T21:37:00.001+02:00

Jag gillar harmoni. Lugn. Det rätt hektiska liv jag lever för närvarande ligger egentligen inte riktigt för mig. Jag tror på att det är de små detaljerna som gör det. Alltså, att det är livets små vardagliga glädjeämnen som egentligen är de stora. Som en klätterros. Eller ett leende.

Datumändring!

2011-10-25T16:44:00.000+02:00

På grund utan av att hela världen håller på att falla samman, himlen rasa ner över våra huvuden, tsunamis sveper in och sköljer bort resterna, så är mötet på Fredrika Folkets Hus flyttat till onsdagen den 2 november kl.18:30.

Våra politiker har annat för sig på måndag.
(Men, det passar väl att vi måste ha möte dagen innan nämnden sammanträder. Jag skymtar ett mönster.)
Läs mer om varför vi har möte här.

Ni som varit vänliga nog att dela detta på facebook, sprid gärna informationen om ändring av dag också. Tack!

Konsten av acceptans

2011-10-25T01:26:00.000+02:00

Bara för att den är så bra, så tänkvärd och så sann, lägger jag in den.
/Katarina.
...................................................................................................

Om konsten att ändraandra, av Bertil Martinsson.

(Denna text får efterlevas utan angivande av källan.)

Det är inte möjligt att ändraandra.

Behöver du ändra andra föratt själv bli nöjd lär du aldrig bli det, ty det finns bara en som du möjligenskulle kunna ändra.

Det är inte möjligt att umgås bara med de delar av mig som du väljer ut. Om vialls umgås möter du hela mig och riskerar att stöta på något av det du ogillar. Finner du en enda sida av mig som du inte kan acceptera är en lösning att dulämnar mig. En annan är att du stannar kvar, i hopp om att förr eller senarekunna ändra mig. Väntar du dig att vår relation blir bra bara jag ändrar mig kan du få väntahela livet.

Blir du lätt förnärmad, generad, irriterad, arg eller på annat sätt upprörd pågrund av mig, vore det förstås behändigt att kunna ändra mig. Men eftersom det inte går attändra mig, återstår bara att ta reda på varför jag stör dig så att du villändra mig. Det är en urgammal erfarenhetatt du har lättare att se en liten fläck på min näsa än en stor på din egen. Att du vill ändra mig kandärför betyda att du själv råkar ha exakt den egenskap som du vill ändra hosmig.

Du skulle kunna få mig attmot min vilja uppträda som du vill.

Metoder finns:
Indoktrinering, uppfostran, tjat, reklam, propaganda, smicker, övertalning,mutor, provokation, hot, utpressning och våld.
Men tvång eller manipulationändrar inte mig, bara mitt beteende.

Det vore olyckligt om dumåste ändra andra för att själv bli lycklig.
Även om det vore möjligt attändra andra skulle det vara opraktiskt.
Dom andra är ju så förbaskatmånga och du är bara en. Vore det så att du kunde ändra andra, så skulle ocksåandra kunna ändra dig. Då finge du problem, för varoch en du möter har sin egen uppfattning om hur du borde ändras.

Men hur ska andra kunna ändradig?
Du kan ju nätt och jämt ändradig själv.

Förnekar du det du ser,belastas du inte bara av det du ser utan också av mödan att förneka det.
Att se mig som jag är blir därför lättare än att se mig som den du vill se,vare sig du idealiserar eller fördömer mig.

Accepterar du att jag är den jag är, slipper du bli upprörd när du upptäckeratt jag inte är den du tycker att jag borde vara och besparar dig alla debesvikelser som beror på dina egna orealistiska förväntningar.

Accepterar du mig innebärinte det att du okritiskt godkänner mina handlingar eller låter mig trampa pådig, bara att du ser mig som jag är och ger upp illusionen att jag kunde havarit annorlunda.

Genom att acceptera andrabefriar du dig själv från bördan av agg, bitterhet, grämelse och hat.

Accepterande är ingen gåvatill den du accepterar, så du kan gott unna dig att förlåta utan att inväntaeventuella ursäkter. Du behöver inte ens informera den det gäller.

Antag att du förflyttas tillen annan värld där du kan ändra andra som inte kan ändra dig. Då har du snartförändrat din omgivning så att ingen stör dig, alla accepterar dig och leverupp till dina förväntningar.

När du länge nog fått allaandra precis dit du vill, kanske du längtar efter en omgivning som utmanar diggenom att inte låta sig ändras. Det du då skulle önska dig, kan visa sig varaden värld i vilken du just nu lever.

När du helt och fullt inseratt det inte går att ändra andra slutar du givetvis försöka. Då ger du mig ingafler förebråelser, värdeomdömen, förmaningar och råd som jag inte har bett om:

- Du skulleegentligen…

- Du måstenaturligtvis…

- Det vore bäst omdu…

- Jag tycker att duborde…

- Varför vill duinte…

- Hur kan du tyckaatt…

Med mindre att säga miglyssnar du mera, och får då en ändrad bild av mig, fastän ingen av oss harändrat mig.

Så slutar du förarga dig överatt du inte kan ändra andra och börjar glädja dig åt att andra inte kan ändradig.

Blandade ord och lösryckta tankar

2011-10-25T00:19:00.000+02:00

Vad jag skriver, det är intet.
Att jag skriver, det är allt.

Den absolut finaste komplimangen jag fått, var när en människa sa följande till mig:
- Alla borde få ha en Katarina i sina liv.
Jag inser att det skulle krävas att jag klonade mig om detta skulle gå att uppfylla ens till en bråkdel, vilket jag för övrigt inte har någon önskan att göra (varken det ena eller andra). Men, själva tanken bakom det uttalandet var så fin.

Jag undrar om Albin spelar musik just nu, eller ser tv, eller om jag bara hör det i mitt huvud. Albin bor på andra sidan den vägg som jag har bakom ryggen just nu när jag sitter här i soffan. Ljudet skulle också kunna komma från människan som bor på andra sidan av andra sidan (det är faktiskt rätt lyhört här). Mannen som bor på andra sidan av andra sidan, det vill säga till vänster om min bostad när jag står med ansiktet vänt mot min ytterdörr, går i mitt huvud även under benämningen "Mannen med katten". Han äger en katt. Den är svart, rufsigt långhårig och katternas fula gubbe personifierad. Den katten är dum med min Chili. Därför tycker vi inte om den.

Chili.

Apropå "just nu" så har ni inte en susning om när det var, eftersom jag inte publicerar detta på en gång, utan sitter och skriver lite då och då. Ungefär som jag gör med den där uppsatsen. Bortsett från att där är texten mer sammanhängande. Jo, faktiskt.

Å ena sidan - Å andra sidan

2011-10-24T18:09:00.002+02:00

Å ena sidan är det bra att jag går på lite extra adrenalin just nu, eftersom jag kan behöva kicken till att genomföra allt jag föresatt mig att genomföra.
Å andra sidan bad jag inte om ytterligare adrenalinkickar, vilket jag råkade få idag. Flera stycken. Och dagen är inte ens slut än.

Å ena sidan är det bra att människor tänker sig för.
Å andra sidan kan det leda till att de tillbringar livet stående på ett ben, eftersom de inte vågar hoppa.

Å ena sidan är det bra med kommunikation.
Å andra sidan ska man låta bli att klaga över bristen på kommunikation när man uppenbarligen bidrar till denna brist alldeles själv.

If only...

2011-10-23T22:54:00.002+02:00

När jag kollar på översikten över min blogg, kan jag bland annat ha koll på antal inlägg, sidvyer, kommentarer och sist men inte minst bloggintresserade. Det är bara det att det finns inga! Det sitter en nolla och hånflinar åt mig på min egen bloggsida. I mitt nuvarande stämningsläge (se föregående inlägg) är det en tragedi som passerar bibliska mått. Jag lyckas få det till minst två alternativ. Antingen vill ingen läsa vad jag skriver, mer än en eller två gånger (det finns bevisligen kommentarer, så jag kan inte lura mig att tro att alla bara tittat in och vänt på klacken) eller så skäms folk för att erkänna att de läser min blogg och därför vill de inte skylta med det.

Förnuftsmässigt fattar jag ju att det där resonemanget inte är hållbart. Totalt utan logik. Men å andra sidan känner jag mig inte speciellt logisk och rationell. Inte blir det lättare av att jag måste lägga locket på den stora sjudande kitteln med allehanda känslor. Om jag hade kunnat glänta lite på det och få ur mig lite av alla undertryckta känslor, skulle jag förmodligen sova bättre. Eller om någon bara kunde bokstavligen hålla ihop mig när det känns som att jag håller på att gå sönder.

If only...

Nu är det dock som det är, så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Vilket jag håller på med i detta nu. Strax tänker jag överge mina oberfintliga bloggläsare och ägna mig åt att ta reda på hur det går för miss Mary Bennet och hennes självständighet. Det kan tänkas att det blir lite Wordfeud också.

Distraktioner behövs till max. Just hand them over!

Touchy!

2011-10-23T21:06:00.002+02:00

Jag känner att jag är aningen touchy. Vilket kan översättas med exempelvis lättstött, snarstucken och/eller känslig. Jag skulle välja det sistnämnda och lägga till en förled; överkänslig. Misstankarna går till nikotinavgiftningen jag håller på med:

Att sluta röka (snusa) innebär att gå igenom en period på omkring en månad när man kan uppleva kraftigt ökad stress och nedsatt livskvalitet på grund av den stora omställningen och abstinensen. Omkring tre fjärdedelar av de som slutar upplever nikotinabstinens, som karaktäriseras av oro, rastlöshet, irritation, ilska, koncentrationssvårigheter, tankspriddhet, sömnstörningar, viktökning, tomhetskänslor samt nedstämdhet som ibland kan utvecklas till en depression som måste behandlas. (Statens folkhälsoinstitut)

Jag måste köpa hem mer D-vitamin! Så här kan jag ju inte gå omkring. Jag kommer att driva min omgivning till vansinne, eftersom jag läser in saker som inte finns i allas agerande. Jag överreagerar på minsta detalj och jag kommer snart att vara totalt utan relationer och inlåst i en madrasserad cell, om jag inte vidtar åtgärder.

Jag känner att det är på sin plats att be om ursäkt för att jag är (och tydligen kommer att vara) aningen påfrestande. Förhoppningsvis står ni ut med mig och står kvar bredvid mig när jag kommer ur eländet.

(Alltså, jag håller på att börja gråta bara för att jag skrev det där! This is madness!)

Inbjudan - Check!

2011-10-23T18:09:00.004+02:00

Så här blev det:

Till berörda politiker inom Åsele Kommun, samt övrigaintressenter.

Fredrika 2011-10-23

Angående barn- ochutbildningsnämndens strävan att minimera Fredrika skola så långt det ärmöjligt.

Barn- och utbildningsnämnden initierade i våras en utredningom Fredrika skolas framtid. Enligt nämndens ordförande skulle upprinnelsen tilldetta härröra ifrån oro över elevernas sociala situation och dito kompetens, dåelevunderlaget minskat. Under utredningens gång har ingen kontakt tagits medvare sig berörda elever eller föräldrar till dessa. Man har alltså underlåtitatt samla in relevant information direkt ifrån de berörda om hur de upplevernuläget. Lärarna blev kontaktade en gång genom ombud (rektor Jerker Persson)varefter de sände in en skrivelse. Ingen direktkontakt togs av denutredningsansvarige.

Vi är medvetna om att politiker inte är pedagoger. De harvare sig utbildning eller kompetens till att uttala sig om huruvida enskolsituation är bra eller mindre bra. Om de besatt den erforderligakompetensen för att se till alla elevers bästa, skulle alla politiker främjasmå skolor, små klasser och hög lärartäthet. Det är nämligen bevisat, genomforskning inom utbildningsvetenskap, att det är vid dessa förutsättningar, i ensådan miljö, som elever inte bara mår bäst utan bäst tillägnar sig kunskap.

Vi som är pedagoger har kompetens att uttala oss om vad somär bäst för elever.
Vi som är föräldrar har kompetens att uttala oss om vad som är bäst för vårabarn.

Vi, föräldrar och personal, överlämnade en skrivelse, sombifogas detta brev, till Barn- och utbildningsnämndens ordförande MariaHakamäki på informationsmötet i Fredrika den 20/10-11, för att den skulle varautskottet tillhanda innan de skulle sammanträda följande dag. Innanöverlämnandet läste Agneta Renman upp skrivelsen för alla närvarande, så attalla fick ta del av den. Minst två tredjedelar av nämndens arbetsutskott sattmed på det mötet. När man betraktar uppräknandet av beslutsunderlag, iprotokollet från arbetsutskottets möte fredag 21/10 -11, finns ovan nämndaskrivelse ej upptagen. Ej heller är protestlistan som överlämnades av elevernasamma kväll medräknad i beslutsunderlaget. Man har alltså underlåtit att beaktaall inlämnad information. Man har låtit bli att se över alla fakta.
Om det hade varit så att man ville läsa igenom och sätta sig in i lite drygttvå A4-sidor med text innan fredag morgon och inte ansågs sig hinna detta, såhade det varit fullt möjligt att ajournera mötet till ett senare tillfälle. Detbrinner ingenstans. Men, det är väl som ordförande hävdade på mötet att ”Dettafår inte gå i långbänk. Jag har varit med om att sånt här dragit ut på tidenförr och det var jobbigt för de inblandade.” utan att närmare precisera vad sånt här var för något. (Alla som harett uns av slutledningsförmåga kommer osökt att tänka på Gafsele.)

Det finns ingen legitim anledning alls, att i dagslägetbesluta om att dra ner på verksamheten vid Fredrika skola. Om detta kan viberätta. Vi hoppas att ni kommer och att ni verkligen vill lyssna på oss. Intebara höra att vi säger något, utan vara öppna för att förstå innebörden av våraord.

På förekommen anledning inbjudes ni alltsåhärmed till att medverka vid ett öppet möte på Fredrika Folkets Hus måndagenden 31/10 kl. 18:30.

Fredrika skolaspersonal, samt föräldrar till skolans elever.

Det snurrar i min skalle

2011-10-23T11:48:00.002+02:00

Utan Familjen (sorry Martina!).

Men, även om det är mycket nu, är det helt okej.
Jag ska bara lyckas komma på hur man förde en vettig diskussion i skrift (medan jag funderar över det filar jag på de andra delarna i uppsatsen), skriva inbjudningar till ett gäng politiker om ett möte den 31/10, fixa lektionsplaneringen för morgondagen och göra en anteckning om att skriva resterande skriftliga omdömen imorgon och komma ihåg att jag har tagit tid i tvättstugan idag.

Jag förstår fullständigt varför en av våra lärare på universitetet spände ögonen i oss under vår första vecka i höst, mitt i informationsflödet om examensarbetet och sa:

- Bli inte kära!

Det är liksom nog rörigt ändå.

Ett litet steg för mänskligheten. Ett stort för mig.

2011-10-23T00:06:00.000+02:00

Imorse när jag tittade ut var det vitt ute. Det var med blandade känslor jag gick ut mot soluppgången för en rask promenad. Jag gillar inte riktigt vintern. Jag gillar när det är varmt och ljust. Hur som helst blev det lite symboliskt där jag vandrade, tyckte jag då i alla fall. Det var spårsnö och på den stigen jag valde att gå hade ingen gått före mig. (Ja, utom en räv då. Men vi skulle inte åt samma håll.)
Det är lite så jag försöker tänka. Jag behöver inte gå där alla andra har gått, om jag inte vill. Ingen annan ska styra mina steg.

För övrigt har jag varit nikotinfri i åtta dagar nu.
Nyheter och nyttigheter avlöser varandra, and the hits just keep on coming.

Änglarnas stad

2011-10-21T10:18:00.002+02:00

Jag har nu insett att blogspot vill att vi alla flyttar till Los Angeles. Eftersom deras automatinställning för tid ligger på pacific time +8. Om jag inte hade haft sjuttiotolv andra saker att tänka på skulle jag nog ha listat ut det där betydligt snabbare. Jag menar, regel nummer ett: Kolla inställningarna! En snabb sökning visade dock att jag är långt ifrån ensam om att ofrivilligt emigrerat en stund i mina blogginlägg. Jag är alltså i (gott?) sällskap.

När jag ändå höll på att redigera inställningar slängde jag in en om att kommentarerna inte längre blir publicerade per automatik. Nu vet ni det.

Förnuft eller Känsla?

2011-10-21T05:02:00.000+02:00

Det verkar vara en populär fundering.

För det första: Vadå eller? Vem har påstått att man måste välja? Man kan välja, visst. Men, då tappar man ju bort halva livet. Det blir som att ge sig ut och tävlingsorientera med karta (förnuft) eller kompass (känsla).
- Välj vad du ska gå efter, and stick with it until the end!
Nu är jag lyckligtvis begåvad med rätt bra lokalsinne, så jag skulle kunna ge mig ut och orientera med karta eller kompass. Om jag bara hade kartan, skulle jag vara tvungen att rätt noga tänka över vilken riktning jag skulle ta. Förmodligen skulle jag hitta alla kontrollerna, planenligt, en efter en utan överraskningar längs vägen. Jag kanske inte skulle hitta alla kontrollerna om jag enbart hade kompassen, men jag skulle förmodligen komma i mål. Däremot skulle det inte falla mig in att göra det frivilligt, tävlingsorientera med enbart det ena eller andra. Eller leva styrd utav antingen förnuft eller känsla.
Om jag skulle orientera mig i livet med enbart en känslomässig kompass skulle jag sluta inspärrad på en eller annan institution. Att enbart leva efter känslomässiga impulser, det funkar liksom inte. Tänk själv! Någon tränger sig före dig i kassakön precis den dagen när allt som möjligen kan gå fel har gjort det. På impuls grabbar du tag i första bästa vara du har i kundkorgen och skickar iväg den mot den bufflige kund som inte vet om att han/hon precis gjort sitt sista misstag i livet. För det du fick tag i var inte en färdigskivad Skogaholmslimpa, utan en burk Bullens pilsnerkorv som nu går i en dödlig bana genom luften.
Eller om man vänder på det, vilket förmodligen skulle uppröra omvärlden betydligt mer än om man gick omkring och lät sig styras av dåligt humör och bristande impulskontroll. Tänk om man levde ut alla sina känslor av affektion, ömhet och kärlek, precis i samma sekund som man känner dem. Folk skulle släpa iväg en till närmaste madrasserade rum. Med all rätt. Tänk igen på kassakön. Du är förälskad i kassörskan. Det blir inte mycket inslaget i kassan resten av den dagen. Du har nämligen placerat dig mellan henne och kassaapparaten och försöker övertyga henne om att dra till Las Vegas för ett bröllop i ett litet kapell med en Elviskopia som vigselförrättare.
Men om jag skulle välja att leva enbart efter förnuft då? Den tanken är mig så verklighetsfrämmande att jag knappt kan relatera till den.
Det skulle ju bli så tråkigt. Och hur definierar man egentligen förnuft? Vad ingår? Ska man leva så att man undviker att stöta sig med omgivningen, för att det är ett friktionsfritt sätt att gå genom livet? Är det förnuftigt? Att tänka två eller till och med tre gånger, innan man väljer vilken kassakö man ska ta, för att undvika att stöta sig med någon. Men, hur ska man kunna lista ut det utan att fråga, om man enbart ska gå efter förnuft. Det går ju inte alls. Jo, gissa kan man ju. Men det är inte förnuftigt. Då går man mer på känsla. Eller ska man försöka blanda in något slags etiskt dilemma i snabbköpskassan? Så att det blir en moralisk fråga. Hör moral ihop med förnuft? Om du är en kantig (alla som begrep ordvitsen räcker upp en hand) pliktetiker gör det med all sannolikhet det. Men, de flesta av oss är en blandning av de olika etiklärorna och brottas med frågor i stil med Vad är det rätta? Vi anser inte att det är vår inneboende plikt att gå till den kassa där vi löper minst risk att förarga någon, oavsett om denna någon är en nära släkting eller drottningen av Saba.

Min poäng är, att om man lever sitt liv utan att tillåta sig själv att känna det man känner, då missar man så otroligt mycket. Naturligtvis må man begåva sig med en portion sunt förnuft, så att man inte kastar sig över folk och kysser deras fötter - eller slänger korvburkar på dem. Men, om man frångår dessa ytterligheter, så är det tragiskt att människor faktiskt väljer bort känslor som skulle kunna berika deras liv så ofattbart. Det kanske är just det som är haken. Att det är ofattbart. Att det är sånt man måste uppleva för att kunna relatera till. Och om man inte tillåter sig själv att uppleva det... You do the math.

Förnuft och Känsla.

Men, jag skriver ju?

2011-10-19T21:29:00.000+02:00

Skriva, skriva, skriva!
Idag har jag skrivit individuella omdömen, jag har skrivit individuella utvecklingsplaner, jag har skrivit lektionsplanering, jag har skrivit sms(!), jag skriver (i detta nu) på uppsatsen, jag har skrivit på facebook och jag har kommenterat bloggar. Jag har också skrivit i vatten, sådant ni inte får veta. Skriver gör jag hela tiden, ändå tycks jag vara utan ord när jag har något att säga. Det är ett mystiskt fenomen.

Låsning eller läsning?

2011-10-19T07:16:00.000+02:00

Det är frågan. Har man det ena genereras nämligen inte det andra.

Felet ligger ibland i att jag tänker åt skogen för mycket och skriver på tok för lite. Istället för att skriva det som faller mig in, börjar jag fundera över och analysera vem/vilka som möjligen skulle kunna komma att läsa det jag skrivit och vips gick haspen på, nyckeln vreds om, vindbryggan halades upp.

Space.

2011-10-18T22:37:00.000+02:00

Backa. Lämna utrymme.
Folk hinner inte sakna dig om du står mitt framför dem jämt!
Uppmärksamhetsnoja. Tror att världen går under och himlen ramlar ner om det inte kommer bekräftelse varannan sekund på att du är omtyckt. Av den signifikante andre.
Känn dig själv. Lyd dina egna råd. Återgå till att vara själv, istället för att vara ensam.

Allt kommer i sinom tid till den som kan vänta.

Eller?

Varför är tiden ur led här föresten? Min klocka är 22:46 nu.

Nytt liv - Ny bloggplats.

2011-10-18T18:17:00.001+02:00

Känns det inte lite symboliskt?
En helt ny värld. Ett helt nytt liv, som jag kan fylla med i princip vad jag vill. Så fort jag är klar med (den omtalade) uppsatsen, har fullgjort mina två sista terminer, vikarierat klart och sålt stugan som ligger för långt bort. Då, kan jag göra (nästan) vad jag vill.

I mitt nya liv ryms bara sånt som jag mår bra av.
Jag är inte helt på det klara med hur jag ska lyckas avgränsa det, så att allt annat inte slinker in utan att jag märker det. Men, jag jobbar på det.

Den gamla bloggen låg här. Om någon undrar.