söndag 11 juni 2017

Tankar och ord.

Vet du vem du är?
Kommer du ihåg vad som har hänt dig?
Hur vill du leva ditt liv?
De vilda blommorna vid vägkanten tittar stumt mot skyn, som om de söker svaren långt därborta. Ingen tar någon notis om dem, där de står i gruset. Har de tur missas de av skräpet som slängs av människor som inbillar sig att allt som de ej längre ser, är försvunnet. Människor som plöjer sin väg fram helt utan tanke på vad som blir skadat av fårorna som deras omilda framfart orsakar.
Blommorna vid vägkanten vill endast växa, slå ut i blom och kanske få någon att förundras över att något så skört kan besitta sådan styrka.



lördag 22 april 2017

Hej bloggen.

Länge sen sist.
Jag har inte riktigt haft ork att skriva. Tyvärr. Har inte ens förmåga att läsa längre texter, sen sisådär ett halvår. Vilket innebär att jag inte läser bloggar eller böcker. Men, det blir väl bättre någon gång framöver.

Jag är hur som helst lite oroad.
Det är valår nästa år och det finns på tok för mycket fascister här i världen. Som folk röstar på!

Jag vill rekommendera en bokrecension. Klicka här och snälla, sprid informationen.

måndag 23 januari 2017

Nej


Nej. Jag mår inte bra.
Det är bara det att ingen av koftorna i min garderob är en offerkofta.
 I proportion till smärtan jag känner och symptomen jag dras med, 
klagar jag således ytterst lite och rätt sällan.





tisdag 16 augusti 2016

Augustireflektioner

Sommaren har gått. Nätterna har börjat bli kyliga och kvällarna blir mörkare och mörkare. Dags att börja leta fram D-vitaminerna.

Jag tror bestämt att jag missade större delen av sommaren.

Balkongen blev sorgligt bortglömd och grillen har inte använts. Jag har varken fiskat eller varit på utflykt och gjort upp eld ute. Jag har visserligen badat några gånger i slutet av sommaren. De gångerna är dock lätt räknade. Men, det blev lite batteriladdning och fina minnen. Gott så.
Jag har inte varit på road trip söderut, som jag hade hoppats att jag skulle ta mig iväg på. I dagarna var det exakt fem år sen sist.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Snart lyser fullmånen över skogen.
Skolan börjar på måndag.
Sommaren är kort.




lördag 6 augusti 2016

Ljudet av ett sommarregn

Det lyssnar jag till just nu. Harmonigivande. Välbehövligt.
Sommaren går mot sitt slut. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men, så är ju livet. Det blir inte alltid som man tänkt.

Jag hoppas på en harmonisk höst.


lördag 18 juni 2016

Reflektioner

Vi håller sakta men säkert på att bli den äldre generationen i våra respektive familjer.
Många av oss som är födda på 60- och 70-talet är det redan. Vi andra, som har förmånen att ha en förälder, eller till och med båda kvar i livet, ser hur ålderdomen smyger sig på. Med allt vad det innebär. Orken är inte som förr. Värk och/eller diverse andra krämpor har funnits med i bilden ett tag. Fallolyckor blir allvarligare med en skörare kropp. Minnet är inte alltid som det har varit.
Vi har färre och färre äldre släktingar kvar.
Det är ju naturens gång. Släkten komma, släkten gå. Vi vet det. Ändå är det som om vi blir förvånade. Vi står häpna och undrar när vi blinkade och hamnade i övre medelåldern.

I min familj klagar vi sällan.
När vi gör det, då är det jobbigt på riktigt.
Jag är övertygad om att ni är likadana många av er.
En bieffekt av det, är att omgivningen tror att man är pigg och kry, om man ser sån ut på ytan och inte börjar räkna upp alla sina krämpor när någon artigt frågar hur det är.
(Nio gånger av tio vill personen som frågar ändå inte veta. Men, det hör inte hit.)

Min släkt håller på att tackla av.
Mamma är sist kvar av sina syskon.
Pappa har några kvar. Men, ingen av dem är pigg och kry. Inte han eller mamma heller. Men, de två klagar sällan. Så när någon frågar mig hur det är med dem, säger jag naturligtvis "bra". För det är oftast bra, efter omständigheterna. Men, omständigheterna går vi inte in på om vi inte känner er väl. Och definitivt inte om vi står mitt ute bland folk. Dessutom finns det ju mer upplyftande saker att prata om än vem som har flest krämpor. Vilket en del verkar ha som hobby.

Vi blir äldre. Vilket är en ynnest i sig.

Ibland önskar jag mig ett par tre syskon, som jag skulle kunna dela praktiska ansvarsområden med. Men, så tänker jag på de av er som har syskon som är mer giriga än hjälpsamma, mer själviska än empatiska och som bara är trevliga på ytan. Då går det över.

Det ordnar sig med allt.

Ja. Det var väl det jag hade på hjärtat just nu. Kvällens reflektioner.

Ta hand om er, så att ni orkar ta hand om varandra.

Åsele, en lördagskväll i juni...