Det är okej

Jag har fått igen mitt leende nu.
Jag har en klok mor.
Det senaste halvåret har satt sina spår.
Naturligtvis ramlar locket åt sidan när jag slappnar av.
Därav tårarna.
Fördröjda reaktioner.
Men, allt är okej.
Allt är mer än okej.
Om nio dagar åker jag till Stockholm.
Om sexton dagar åker jag till mitt älskade Skåneland.
Och till sommaren åker vi på road trip dit ner!

Why?

Varför kan jag inte sluta gråta, när jag inte ens vet varför jag gråter?

Changes

Om ingenting ändras, blir ingenting bättre.
Om inget försvinner, finns ingen plats för något nytt.
Om man inte vågar förlora, kan man aldrig vinna.

Och det är verkligen så, att om man alltid gör som man alltid har gjort,
får man samma resultat som man alltid har fått.

Changing.
xoxo

Vinden blåser genom min själ

Vinden blåser genom min själ. Kylan bränner sig fast. Tårarna som sakta rinner utför mina kinder, bildar droppar av is som faller och krossas mot marken, som om de var och en representerar de gånger mitt hjärta brustit. Ändå är det inte för mig de faller. De faller för dig. Precis som jag faller, utan att veta var jag kommer att landa, faller mina tårar för dig, ty jag vet hur ont det gör. Det sliter sönder mitt hjärta att ej kunna lindra.


Ack du bitterljuva smärta. Vad måste vi offra för att slippa dig?
Ett liv utan kärlek, romantik och passion?
Nej tack. Då lider jag hellre.
Om jag så endast för en kort stund igen, får uppleva den där känslan av att vara så fullständigt, totalt levande att varje cell i kroppen andas lycka, så är det ändå värt varje fälld tår och varje ärr som jag kommer att leva med i resten av mitt liv.

Jag vill bara leva.
Verkligen.
Leva.
Med dig i mitt liv.

Saknad pusselbit funnen

Men om det nu är så att man (uppenbarligen) kan finna den där saknade pusselbiten som gör att man känner sig hel igen, spelar det då någon roll var man finner den?

Lycka!

Jag är så lycklig!
Mitt examensarbete är godkänt!
Det är ju alldeles underbart!

Rimligt rim-likt

Jag vill sätta mig på ett tåg och åka bort i natten.
Jag vill också vara hemma, med sonen och katten.

Mer bakverk i frysen.
Mindre värk i själen.

Jobbat idag, pluggat ett tag, blivit upplyft av trevliga mess.
Andas och minns, varför jag finns. Försöker glömma all stress.

Bad moon rising

Ångest från Helvetet, präglar för närvarande mina dagar, mer eller mindre.
Idag var det mer.
Jag vet att det vänder.
Men, vägen fram till vändkorset är svår att gå.

Terapibakade. Funkade ett tag.
Fullmåne. Gör inget bättre, om än natthimlen vackrare.

Måste landa, så att jag återfår koncentrationsförmågan.
Har skolarbete att göra.

Spotify. Klamrar mig fast vid musiken.
När jag orkar klicka på play.

-> Hang in there - me.
What doesn't kill you makes you stronger.

Gömmer mig under mormors yllefilt.
Vill vara ifred, men ändå inte.

Ensam är stark?
Stark, är ensam.

Det blir bara värre framåt natten

Minns så mycket

och är ensam

Because I'm worth it!

Jag ville ha blommor, så jag köpte mig blommor.

Nödvändig nödbroms

Livet är aningen mer lätthanterligt nu. Jag drog i nödbromsen. Det behövdes. Nu rullar vi sakta framåt igen, livet och jag.

Nedräkning

Det är för mörkt.
Det är för kallt.
Det är för mycket.

Det vänder snart.

Sir Ken Robinson: Do schools kill creativity?

Jag har en studieuppgift som tvingar ut mig på YouTube (enorm uppoffring! *ironi*) och där hittade jag detta klipp, som jag varmt rekommenderar!