Bästa Bodil är borta

Jag sörjer.
Om ni inte förstår att jag sörjer, då förstår ni inte mig. Alls.
Bodil Malmsten är, levande och död, en av mina absoluta favoriter. Få kan behandla språket som hon.
Hon fattas mig.

Men ändå

Nog är väl livet vackert
I sin komplexitet
Vi lär oss varje stund
Hur lite vi ändå vet

Nog är väl livet vackert
Färgrikt och nyanserat
Spännande och pirrigt
Sällan balanserat

Nog är väl livet vackert
När vi ser oss omkring
Alla levande väsen
Alla underbara ting

Nog är väl livet vackert
Med kära vänskapsband
Som håller över tid
Och sträcker över land

~ Katarina

There is always hope

Åsikter

Jag har tydligen tappat en vän på Facebook. Som blockerat mig från att se människan där också. Ingen nära vän. Mer en bekant. Jag har ingen aning om när det inträffade. Men jag upptäckte det för några dagar sen.
Efter att ha dryftat händelsen med en nära vän, som också är bekant med personen i fråga, kom teorin om att det förmodligen beror på att jag är för politisk.
Jag är ju, som ni säkert vet, för rättvisa, medmänsklighet och såna saker. Personen som klev ur min vänkrets, tillhör den gruppen människor som länkar ut och gillar diverse rasistiska och SD-vänliga sidor. Jag länkar ut och gillar motsatsen.

För övrigt tycker jag att det är skrämmande hur normaliserat vi och dom tänket har blivit. När jag ser vad en del människor som jag känt länge och betraktat som goda medmänniskor skriver och säger, då blir jag rädd på riktigt. Rasismen håller på att bli nästan rumsren och de som dras in i den begriper inte vad de gör. Eller också förstår de och det är ju ännu värre.

Ha det gott där ute, och var snälla med varandra.

Psst...

Jag lever.

Jag brottas med mina gamla vänner Ångest & Depression, så större delen av min energi går till prioritering nr 1: vara mamma.
Det brukar vara så om vintrarna. Mörker och kyla är liksom inte mina favoriter.
Men, det blir ju ljusare nu.

Såg nyss att senaste inlägget här är från november 2014.
Jag tänker låta bli att referera 2015 för er. Ni som känner mig och/eller följer mig på sociala medier ni vet redan. Ni andra får fortsätta att vara ovetande.

Plötsligt händer det

Att jag uppdaterar bloggen alltså.
Det var uppenbarligen nästan fyra månader sedan.

Tja, det har faktiskt varit rätt lite att skriva om. Så, ingen som har råkat snubbla in här på jakt efter nyheter har direkt missat något.

Jag har pysslat med betonggjutning i höst. Så min kökssoffa är för tillfället fylld med alster i betong, som ska målas och färdigställas. Människor lär få saker i betong i julklapp i år.

Jag har rätt nyligen påbörjat de där sista uppgifterna som jag har kvar till lärarexamen. Det ska vara klart innan sommaren.

Vi har ingen vinter, än. Det gör inget.

D-vitamin funkar för bättre mående.

Ha det gott!

Nu

Idag har jag sorterat åtta hyllmeter pocketböcker efter författarnamn. Till helgen blir det fler. Då ska vi hämta de böcker (och annat) som har varit i Långbäcken de senaste tre åren. Jag behöver fler bokhyllor. Just nu är en av mina fåtöljer (vad är det med folk som stavar det ordet med o?!) full med inbundna böcker, som ligger och väntar på en ledig hylla.

Jag bloggade på vk.se nyss. På ena stället berättade jag att jag sedan ett tag tillbaka är partipolitiskt obunden - vilket känns helt underbart! På det andra stället lade jag ut en fråga om vilka partier som kommer att ställa upp med en fullmäktigelista inför höstens val, samt vad dessa har för lokala hjärtefrågor. Det kan ju liksom vara bra att veta innan man ska gå och rösta.

Ja, för övrigt går det väl framåt - sakta. Jag skyndar långsamt, gör saker i min takt, håller på att lära mig att säga Nej och försöker ägna mig åt sådant som jag tycker är trevligt. Böcker till exempel.