Att vara byskollärare

Att vara byskollärare innebär att se helheten och kunna tillvarata
potentialen i relationen mellan skolmiljön och pedagogiken, att kunna identifiera
och förstå samverkan mellan yttre och inre betingelser och leda dessa i en för barnet gynnsam riktning – med andra ord, vara en pedagog med kultursensibilitet och utforskat handlingsutrymme i samverkan mellan pedagogiken,
kulturen och strukturen. Det kan beskrivas med följande poetiska sammandrag,
skapat utgående från meningspotentialen i lärarintervjuerna.

Att vara byskollärare
innebär att se möjligheter
och tillvarata möjligheter.
Det handlar om ett medvetandegörande
och ett tänkande.
Det handlar om värderingar
och om pedagogisk kompetens,
i en särskild situation i ett lokalt sammanhang
som ingår i en större helhet.
Att vara byskollärare
handlar om att se individen, se situationen,
se sammanhangen, relationerna och stöda växt.  
Att trots begränsningar, stöda
och utvidga möjligheterna
– och se längre.

Att vara byskollärare
innebär att växa: att medväxa
– växa med och växa i –
i en uppgift och i relationer
till någon, till andra och till sig själv.
Det innebär att vara den som ser möjligheterna
och möjliggör,
den som ser unikheten, potentialen,
styrkan och svagheten
och stöder.
Att vara byskollärare
innebär att vara den som ser,
den som lyssnar  
– den som är där.  

Att vara byskollärare
innebär också att balansera,
att se sig själv som ett redskap
i ett sammanhang av medmänniskor,
som någon med integritet och värde,
med utvecklingspotential och kapacitet,
som någon som behöver vila, som behöver stöd,
som behöver redskap och kompetens.  
Att vara byskollärare är att leva
– det är en livsstil.

Att vara byskollärare
innebär att utvidga den egna horisonten,
se längre, se distanserat och från ett annat perspektiv,
att hålla kvar det som är gott i förändringar
och låta det som är mindre gott passera.
Att vara byskollärare
innebär att utvidgade växandes rum
och uppmuntra dem att inta det,
att växa och att gå vidare.

Källa: Att förstå det stora i det lilla. Byskolan som pedagogik, kultur och struktur. 
PeM Gunilla (Margareta) Karlberg-Granlunds doktorsavhandling i pedagogik

VK-blogg

Om jag startar en blogg på vk.se så lär jag skriva om annat än privata saker där. Som om jag skriver en massa privata saker här. Men i alla fall... Jag lär skriva om världen, samhället, livet och politiken där, i så fall. istället för att lägga in det här mellan varven. Eller så lägger jag ut samma på båda om det är något superduperviktigt.

Hur som helst. För att starta en blogg måste man kalla den något. Där ligger mitt nuvarande problem. Om jag startar en VK-blogg, vad ska jag i så fall kalla den? Namnförslag mottages tacksamt!

Kommunen som varumärke

Det läser jag om just nu. Jo, jag vet. Jag borde sova klockan två om natten, även om det är helg. Men eftersom läget är som det är just nu så lider jag av vad jag kallar för ständigt närvarande kommunpolitisk ångest.

Undrar om jag kan få majoritetspartiet i kommunen att stå för ångestdämpande och insomningstabletter? Fast med tanke på hur valserna går blir det nog i så fall på sin höjd en mugg varm mjölk och en gummiklubba, som jag får be någon slå mig i huvudet med. Ja, jag är ironisk. Jag tycker att det är roligare att gå omkring och vara det än att gå omkring och vara ledsen, arg och besviken - även om jag är det också.

Hur som helst.
Om vi ska vända befolkningstrenden och uppnå ökad inflyttning, må vi stärka kommunens varumärke. Lägg märke till vad jag skrev nu. Jag tar det igen:

Om Vi ska vända befolkningstrenden och uppnå ökad inflyttning, må Vi stärka kommunens varumärke.

För det är ju nu en gång för alla konstaterat att ingen annan gör det!
Alltså läser jag om kommunen som varumärke. Jag läser meningar som till exempel ser ut så här:

"För kommuner (paraplyvarumärken) gäller självklart en del hygienvärderingar som är en förutsättning. Precis som livsmedel måste smaka gott så måste kommunen ha bra skolor och bra äldreomsorg."

Hm.. Vänta nu, var har jag hört skola och äldreomsorg debatteras alldeles nyligen? Någon som vet? (Ja, nu var jag ironisk igen. Jag får vara det. Det är min blogg.) Citatet ovan pekar i alla fall på något väldigt logiskt. Det finns fler bra citat. (I slutet av inlägget får ni veta var jag har hämtat dem. Men våga inte scrolla ner och tjuvkika!) Uppenbarligen så finns det kommuner som tänkt till både en och två gånger och som dessutom överför dessa tankar till handlingar.

"Kommunernas kärnverksamhet är att ge en god service till medborgarna. Verksamhetsidén i Nyköpings kommun är att genom god service tillsammans med dem som bor, vistas och verkar här ge förutsättningar för ett gott liv. Det är varumärkets kärna. Om våra kunder får god service och upplever att relationen med kommunen är enkel och relevant, då bygger de varumärket Nyköping. Som goda ambassadörer blir de slagkraftigare marknadsförare än vi proffs någonsin kan vara."

Läs den här meningen igen: Om våra kunder (alltså kommuninnevånarna) får god service och upplever att relationen med kommunen är enkel och relevant, då bygger de varumärket...
Ni ser min poäng? Vilken fantastisk utmaning att vara ambassadörer för en kommun, när man kanske ej upplever den lika positiv som Nyköpingsborna verkar uppleva sin! Men bara för den skull behöver vi inte låta bli. Det blir ju ingenting bättre av. (Uppenbarligen.) Vad vi ska låta bli är att vänta på att de där som styr stället ska börja leverera god service och börja skapa goda relationer. Vill vi att saker ska hända får vi göra det själva.

"Att göra sig hörd är ändå nödvändigt, att berätta om hur bra vi är och öka kännedomen om att vi finns bara en timma söder om Stockholm. Nyköpings kommun har i snart tio år satsat på bilder för att uttrycka det Nyköping står för. Vi visar våra bilder i Stockholms tunnelbana två gånger per år med förhoppningen att du ska stanna till, tänka en stund och fundera på vad en annan livskvalitet kunde betyda. Bilderna vill ge betraktaren en skön känsla och genom att återkomma varje år få dig att förknippa den känslan med Nyköping."

Ja, Nyköping har förmodligen bättre ekonomi och har därför råd att lägga ut bilder i Stockholms tunnelbana. Det jag menar är att de gör vad de kan för att sprida bilden av att deras kommun är ett bra ställe att bo på. De försöker synas. Ja, Åsele kommun försöker också synas. Men, inrikes är det väl vad jag förstår mest turister man riktar sig emot. Marknadsbesökare och sånt, ni vet. Bofasta letar man mer utrikes. Men det ena behöver väl ej utesluta det andra?

Det var detta vi försökte göra med inflyttningsprojektet vi startade upp sommaren 2011. Visa att detta är ett bra ställe att bo på. För om man bortser från såna detaljer som att vi är utan ambulans, att företagsklimatet kunde varit bättre och att det skärs ner på saker som rör barn och gamla, så är det faktiskt det. Ett bra ställe att bo på.

Vi här på byn har (speciellt i nuläget) inte kraft till att vara ambassadörer för varje vrå i hela kommunen. Den är ändå rätt stor, geografiskt sett. Det är där Ni kommer in! Ni som bor i någon annan liten del av kommunen, kan faktiskt vara ambassadörer för den lilla delen. För som jag konstaterade innan; Ingen annan lär göra det jobbet.
Vi försöker, trots att vi kämpar i motvind, fortfarande marknadsföra vår del av bygden.

Men vi måste tillsammans, stärka hela kommunens varumärke för att vända den nedåtgående befolkningstrenden. Det kan ni som flyttat ut från kommunen också hjälpa till med. Även om ni själva av en eller annan anledning valt att bo någon annanstans, så kanske någon på det stället skulle kunna tycka att det vore trevligt att bo här.

Låt bli att fråga hur det ska gå till. Leta en egen lösning.

Jag tror att jag ska försöka sova nu, utan varm mjölk och utan gummiklubba.

Citaten är hämtade från Dagens Samhälle
Klicka i vänsterspalten och läs mer om kommunen som varumärke.


Bilden är min. Klicka upp den och titta men inte klicka hem den. Copyright!