tisdag 22 november 2011

Ett uttalande

Det har väl inte undgått någon att det ska fattas beslut rörande vår skolas vara eller inte vara på kommunfullmäktiges sammanträde på måndag? Många turer, många uttalanden, många åsikter.
Den sista turen föranledde att jag valde att uttala mig personligen i ett brev till ledamöterna i fullmäktige.

Personligen, det vill säga ej i någon av mina offentliga roller.

Det här skrev jag alltså tidigare ikväll, på förekommen anledning. Anledningen är dock ej min att berätta om, då den rör andra människor än mig.
Men, så här löd mina ord:



Godkväll,

Det har kommit till den punkten nu, att jag väljer att uttala mig som privatperson.
Det som jag skriver nu kommer jag även att lägga ut offentligt.

(Den meningen var ren information, inget annat.)
Jag vet att mitt namn figurerar på flera ställen. Jag har många roller.
Vad som följer nedan är dock enbart mina ord och inget som ska lastas någon annan.
Vill ni lägga min partitillhörighet i den, varsågoda. Men, mina åsikter är färgade av min livserfarenhet och inte av partiprogram.
Jag väljer att tillhöra S av födsel och ohejdad vana, av respekt för min historia samt för att där fanns en gång i tiden en agitator av rang med ytterst kloka åsikter.
Kalla mig naiv, men jag har ett hopp om att det ska dyka upp flera sådana.

Jag anser att det är ledsamt att betrakta nedanstående meddelande och att det är sorgligt att Patrik och Kerstin upplever det som de beskriver.
Jag anser även att det är varje enskild ledamots ansvar, att beakta alla fakta, i alla frågor de är satta att besluta om, så även denna.
Jag anser också att alla människor har ett samhällsansvar som innebär att ha en åsikt, att göra den hörd och att våga stå för den även om det innebär att man står ensam.

Det är tragiskt att se att de kommundelar som bär min historia, slits sönder av något som förmodligen bottnar i delarnas egen historia. Det är min förhoppning, att det kommer att komma en tid när dessa kommundelar ser varandras fördelar och väljer att samarbeta, i allt.

Jag är övertygad om att vi alla har de bästa intentioner med våra val, våra uttalanden och våra handlingar. Vi vill kommunens bästa, vårt bästa. Att vi betraktar kommunen från olika vinklar, är en självklarhet som såväl har med individualitet som med geografi att göra. Därför är det lika självklart att vi ibland är oense om exakt vad som är det bästa. Dock, är det av yttersta vikt att vi kommer ihåg och respekterar att vi alla gör så gott vi kan efter bästa förmåga. Som sagt, kalla mig naiv om ni så vill, men detta är min övertygelse och den kan ingen ta ifrån mig.

Vi lever i en demokrati. Det får till följd att det som majoriteten väljer, kommer att ske.
Som vi alla vet fungerar världen så, att det är inte givet att en åsikt är rätt, bara för att större delen av människorna råkar dela den.
Därför är det en fördel att ha faktaunderlag som ger en överblick över helheten, när man ska fatta beslut i frågor som rör andra människor.
Det är inget man kan göra lättvindigt och ingenting man bör göra som om det inte gällde en själv.
För allt som rör våra medmänniskor, rör även oss själva på individnivå.
Ingen människa är en ö, som det står skrivet.

Så, när vi fattar beslut som påverkar andra människor, oavsett om det är inom politiken, i arbetslivet eller i våra respektive privatliv, måste vi även ta med hjärtat.
Naturligtvis är det fakta som ska ligga till grund för de val vi bestämmer oss för att göra. Men, vi bör beakta dessa fakta med såväl hjärna som hjärta.


För om vi låter bli det, om vi lägger empati, förståelse och medmänsklighet åt sidan, då anser jag att vi har förverkat vår rätt till att fatta ens de simplaste av beslut.

Med det sagt, tackar jag för att ni tagit er tid att läsa och önskar er alla en fortsatt trevlig vecka.


Vänliga hälsningar,
Katarina Henriksson.


4 kommentarer:

  1. Lång skrivelse utan att det klart framgår vad du tycker?

    SvaraRadera
  2. Men, jisses! Jag må uppenbarligen öva mig i konsten att vara övertydlig!

    Jag tycker att jag tyckte en hel massa saker där. Vad vill Du veta mer? Om jag vill ha kvar skolan? Men, självklart. Något annat finns inte med i min världsbild.
    Det var ju på grund utav den som jag och mina barn flyttade hit, istället för att min sons far skulle flytta till den ort jag och barnen bodde på förut.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker inte alls du är naiv - agigatorer med kloka åsikter finns (kanske inte alltid i samma klass som ovannämnde, men ..) o man hittar dem på de mest underfundiga platser ibland - alltid lika fantastiskt upplyftande! I mina ögon tillhör du den skaran. Samarbete över gränser, respekt för olika åsikter o tycken - o att i viktiga beslut bjuda in sitt hjärta , sin hjärna o framför allt sin förmåga att sätta sej in i andras situation för att försöka komma fram till vad som känns mest rätt o riktigt....what a wonderful world :) Önskar att det vore ett krav för att få bli beslutsfattare...fast egentligen så är vi väl alla det..beslutsfattare alltså - som medborgare o som medmänniska. Där har vi alla (enligt mej) ett ansvar att tycka till, göra våra röster hörda, kämpa för dem som inte kan/orkar själva eller bara behöver hjälp o stöd för sin sak o rättighet. Där är du enastående Katarina, du står för din/er sak, gör dig hörd och kämpar på. Mycket beundran o respekt från mig! / Linda Karlsson, Vännäs p

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet :)

    / Tom

    SvaraRadera