Jag vill bara visa er...

Om man kör efter väg 92 från Umeå, passerar man Fredrika ungefär sex mil innan man kommer till Åsele. Det märks oftast inte. Om man bara följer "nya" Umevägen (den gamla gick igenom byn), ser man en lång raksträcka kantat av gatlysen, en bensinmack som numera är automatiserad, en uppförsbacke, några hus, en nerförsbacke och sammanlagt tre infarter som pekar in mot byn. Sedan är man vid dammen, Skinnmuddselet. Där finns det där konstverket ute i vattnet på en sten. Det ser ut att vara en massa renhorn.

Om man kommer från Lycksele eller Örnsköldsvik ser man mer. Men, de som bestämmer om oss kommer inte den vägen. De som röstar bort grundläggande saker som skola och äldreomsorg, har i många fall förmodligen ingen aning om vad de gör. Hoppas jag. Alternativet är bara för grymt.

Fredrika ser på kartan ut så här.

Ni ser, vägen går förbi utan att man får en susning om att det finns en by där innanför. En by med människor. En by med bland annat affär, förskola, skola, hotell, campingplats, badstrand, Viskagårdens B&B, pensionat Polstjärnan, hembygdsgården Sjönäs, fotbollsplan, hockeyplan, skidstugan Rävlyan högst upp i skidbacken med släplift, elljusspår, belyst strandpromenad, pensionärshem, räddningstjänst och företag som till exempel FREKAB och Reklampunkten. En by med levande föreningsverksamhet. Här finns till exempel Fredrika IK som är medarrangör till Konstvägenloppet, som i år firade tioårsjubileum och som är seedningsgrundande för Vasaloppet.

Om man tar en närmare titt på kartan, ser man en del av det.

Men att se det på kartan är en sak. För att förstå, måste man komma hit. Alla som varit med och röstat på KF har nog inte varit här och upplevt Fredrika. Att åka igenom eller att ha varit här på en tillställning eller ett möte, är långt ifrån samma sak. En del har nog knappt varit det.

På håll ser väl byn kanske inte mycket ut för världen. Likväl är den en för oss viktig del av den. Fotot har jag tagit uppifrån Rävlyan.

Mycket har skrivits om skolan. Av oss och av andra, både under dessa år och innan. Ni får här ett axplock av vad andra har skrivit, Jan Nilsson 2009 och Gun Rehnman 2012.

Jag tror att det är få som vet att Fredrika skola de senaste fem-sex åren på ett eller annat sätt medverkat i fjorton stycken samarbetsprojekt med elever och lärare från andra länder i Europa. Just nu är skolan inne på sitt femtonde. Ett projekt som heter "Fascinating World of Fairy Tales in Europe". Läs mer om det här.

Ni kan se information om alla projekten här.

Till sist vill jag visa er de här figurerna, Fredrik och Fredrika. De står i Drottningparken, mitt emot affären i byn. Bilden är ett par år. Numera har de tak över sina huvuden också.
Jag hoppas verkligen att de inte kommer att bli ensamma kvar i byn framöver.

Apropå nuläget.

Jag tänker på Emil i Lönneberga och drängen Alfred. Emil var arg, riktigt arg, för att fattighjonen blev orättvist behandlade. Alfred sa "Men Emil, det är farligt att bli så där arg." Emil svarade "Det spelar ingen roll, för nu e jag arg!"

Spännande fortsättning följer...

Favoritplatser i Åsele, eller Varför jag trivs här.

Jag känner att det är på sin plats att påpeka att det finns bra saker här. På många ställen i kommunen. Mina favoritplatser i Åsele tätort (bortsett från hemma hos mor och far) är utan inbördes ordning

• Simhallen, med 25 metersbassäng. En pärla i en sådan liten kommun som vår är nu.
• Området nere vid älven mellan Sörstrandsvägen och Bredviken. Tallmo med större och mindre gångstigar. Vid vattnet närmare Bredviken finns en gullig liten sandstrand.
• Den gamla snedvuxna tallen nere vid älven bortom campingen. Perfekt funderarställe.
• Hembygdsområdet
• Den konstgjorda bäcken som ligger mellan biblioteket och väg 92
• Kyrkbergets klipphällar
• Biblioteket

Utanför Åsele tätort, i anslutning till andra byar än den jag bor i och utan anknytning till de ställen där mina föräldrar är barnfödda, är mina favoritplatser

• Vitterhuset i Östernoret, ca 10 km söderut efter väg 90
• Stamsjöbadet, ca 3 km västerut efter väg 92
• Rastplatsen vid Stamsjöån vid avtagsvägen till Lomsjö, ca 25 km västerut efter väg 92
• Näversjön, ca 22 km norrut efter väg 365 mot Lycksele
• Rastplatsen med grillkojan vid Sämsjön, mellan Gafsele och Björksele. Ca 22 km söderut efter väg 90, sväng höger och följ vägen ca 10 km till.

I Fredrika då? Ja, det är lite svårt med favoritställen här, eftersom hela byn är ett favoritställe. Men om jag ska peka ut några favoritplatser i närområdet, så blir det

• Playa de Lögda. Eller badstranden vid Lögdasjön. Mycket långgrund sandstrand som är en km lång och ligger nedanför byn Lögda, ca 8 km nordväst om Fredrika efter vägen mot Lycksele
• Abborrvattnet i Tallsjö och det lilla vattenfallet som ligger strax före
• Majtjärn, med alla kojorna som Fredrika skolas elever byggt upp genom åren.
• Rävlyan, vår skidstuga högst upp i backen på Babelsberget
• Sjönäs hembygdsområde
• Björnlandets nationalpark

Vi har underbar natur och många, många fler utflyktsmål och guldkorn i kommunen än de jag listat här. Om man lägger till tryggheten att kunna låta barnen vara ute och leka utan att behöva oroa sig, gemenskapen som finns mellan människor och lugnet och friden som finns där man lever och verkar under stjärnorna. Då begriper ni varför jag och många med mig, vill bo här.

Bilderna nedan är från Playa de Lögda, Majtjärn och Rävlyan.



 

Förundrad och förskräckt.

I Västerbottens Kuriren kunde man i veckan läsa om att företagare i Fredrika funderar på att söka sig till annan ort, om deras barn blir tvingade att pendla tolv (12!) mil om dagen för att gå högstadiet. Artikel finns här. I artikeln säger kommunalrådet följande:

"Att högstadiet flyttas påverkar ju inte företagen – däremot kan personer påverkas på ett privat plan. Att blanda in skolfrågor i företagsflyttar är att svika bygden"

"Vi har en förhoppning om att bygden ska kunna utvecklas och leva vidare. Nu satsar Vattenfall i kommunen och ska bygga nya vindkraftverk. Blandar man ihop olika verksamheter och lägger skulden på skolfrågan har man ingen tro på bygden."

Jag blir förundrad över att vårt kommunalråd verkar tro att företag liksom bara finns. Utan att det finns personer bakom som driver dem. Människor som har ett liv, familj, barn, drömmar och framtidsplaner. Människor som precis som jag, kämpar för bygdens överlevnad. Människor som i kommunalrådets nästa andetag anklagas för att svika just den bygd de försöker rädda.

Jag blir förskräckt när vårt kommunalråd använder Vattenfall som argument för egen agenda, när samme kommunalråd stått i talarstolen under kommunfullmäktiges sammanträde och hävdat att Vattenfall har ingenting med kommunen att göra. När kommunalrådet och hans anhängare nonchalerat Vattenfalls skriftliga uppmaning att se till att Fredrika fortsätter att vara ett fungerande lokalsamhälle, eftersom det är viktigt för dem att fungerande samhällsservice finns att tillgå. Den skrivelsen sändes från Vattenfall till Åsele kommun, inför ett av de kommunfullmäktigemöten där Fredrika skola varit på tapeten och den  finns att läsa här.

För övrigt finns kommunalrådet på Twitter (a)peteriasele samt på Facebook och han har en blogg här. Om någon skulle vilja diskutera något med honom. Eller se hur han ser ut och läsa vad han skriver.

Personligen har jag ej kontakt med honom genom något socialt media, ej heller läser jag hans blogg.
Jag är alldeles för mån om min sinnesfrid.

Tusen tack, alla ni som läser detta. För att ni tar er tid att göra just det.
Tack alla ni som på olika sätt står bakom oss.
Det betyder mycket.

Stöd ger kämpaglöd.

Att få stöd, hjälp och uppbackning från landets alla hörn laddar batterierna och signalerar att vi gör rätt som kämpar för skolan, byn, bygden och kommunen.

Det har känts otroligt tungt, sen det ödesdigra kommunfullmäktigemötet i november, när vårt högstadium blev bortröstat med vad jag har förstått att vårt nuvarande kommunalråd kallar "bred majoritet", siffrorna 16-15.

Vi har i vissa lägen känt det som att vi har slagits mot väderkvarnar, pratat till väggar och försökt resonera och argumentera med strutsar som kört ner sina huvuden i närmsta sanddyn.

Men, som Leif skriver i sin blogg så är hoppet det sista som lämnar en. Hoppet har vi kvar, även om det en tid dolts av en uppgivenhet som spred sig efter nämnda kf och med det stora stöd vi har från alla er runt om i landet, får vi extra styrka att fortsätta kämpa.

Tack för att ni hjälper oss på alla sätt ni kan. Vi uppskattar det enormt mycket!

Som jag skrev i min facebookstatus ikväll:

Nej, nu tar vi i för kung och fosterland (ja, eller drottninglandet) under vårterminen och engagerar alla som kan göra sin röst hörd oavsett om de bor i Åsele, Malmö eller Kiruna! Hämta batteriladdarna, fram med startveven. Nu kör vi slutspurten rakt in i mål!

En rant på Twitter, om Fredrika, skolan, kampen.

Hej världen.

Jag och många andra, både i Fredrika, i Åsele och i andra kommuner har skrivit såväl på bloggar, facebook, till media och till riks- och lokalpolitiker om varför det är så viktigt för hela kommunens överlevnad, att satsa på Fredrika.

Jag har dock ej skrivit speciellt mycket om det på twitter. Förrän ikväll.

För den oinvigde, kan jag meddela att på Twitter (som är en s.k. mikroblogg) har man endast 140 tecken per inlägg till sitt förfogande.
Vill man skriva längre måste man skriva typ en följetong av inlägg. Detta kallas för att man skriver en rant.

Min rant ikväll var en bön om mirakel. Så nu hoppas jag att Gud har twitterkonto (Jag vet att Gud har humor!).

Den såg ut så här:

Time flies...

Ja, det är länge sedan jag skrev.
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Jag ser detta mest som att jag lägger in ett livstecken. Förhoppningsvis hittar jag orden framöver och slutar oroa mig för vad människor ska tycka när jag skriver dem.

Ha det gott där ute!