Att få stöd, hjälp och uppbackning från landets alla hörn laddar batterierna och signalerar att vi gör rätt som kämpar för skolan, byn, bygden och kommunen.
Det har känts otroligt tungt, sen det ödesdigra kommunfullmäktigemötet i november, när vårt högstadium blev bortröstat med vad jag har förstått att vårt nuvarande kommunalråd kallar "bred majoritet", siffrorna 16-15.
Vi har i vissa lägen känt det som att vi har slagits mot väderkvarnar, pratat till väggar och försökt resonera och argumentera med strutsar som kört ner sina huvuden i närmsta sanddyn.
Men, som Leif skriver i sin blogg så är hoppet det sista som lämnar en. Hoppet har vi kvar, även om det en tid dolts av en uppgivenhet som spred sig efter nämnda kf och med det stora stöd vi har från alla er runt om i landet, får vi extra styrka att fortsätta kämpa.
Tack för att ni hjälper oss på alla sätt ni kan. Vi uppskattar det enormt mycket!
Som jag skrev i min facebookstatus ikväll:
Nej, nu tar vi i för kung och fosterland (ja, eller drottninglandet) under vårterminen och engagerar alla som kan göra sin röst hörd oavsett om de bor i Åsele, Malmö eller Kiruna! Hämta batteriladdarna, fram med startveven. Nu kör vi slutspurten rakt in i mål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar