Himlen är oskyldigt blå

Jag satt i Umeå och väntade på att få gå ombord på flyget till Stockholm i fredags. När jag satt där fick jag reda på något tragiskt. Jorden har förlorat en ängel. Jag skrev först "världen". Men jag ändrade det, för jag vill tro att världen är mer än det vi ser. Så i världen finns ängeln kvar.

Det finns människor som sprider glädje bara genom att finnas till. Den här människan var sån. Ända sedan han och min dotter var små, då vi först lärde känna honom, har han varit en av de goda människorna på jorden. En sån som har fått människor att le av bara tanken på att han finns.

När han var liten var han ett charmtroll. Jag och min dotter bodde på samma gård som hans familj. De brukade leka på gården och de gick på dagis ett stenkast därifrån.

De växte upp, som barn gör. Han gifte sig och fick två egna barn och han bodde med sin familj just där, vid den gården han själv lekte som liten.

Jag tvivlar på att han visste hur omtyckt han var och vilken skillnad han gjorde i världen, bara genom att finnas. Ytterst få människor vet det, för vi berättar så sällan sånt för varandra.

Mina tankar går till hans familj. Till hans fru och hans barn. Han brukade kalla dem sina änglar.

Han är saknad av många.