Å ena sidan

Jag är ju en sån där människa som klarar mig rätt bra utan att vara allt för social. Så, å ena sidan gör det inte så mycket att mina vänner till största delen bor på andra ställen än mig.
Å andra sidan är det fruktansvärt irriterande att det ska vara en massa mil emellan, när man känner för att umgås.

Hittar ingen rubrik

Helgen har inneburit vardagsmotion i form av snöskottning. Förmodligen blir det mer av den varan till veckan. Nyttigt, har jag läst.

Det bär mig emot att skriva triviala saker om mig och min vardag. Typ snöskottning. Vilket leder till att det blir rätt lite nedtecknat. Vad i min vardag här är intressant liksom?

Jag försöker hålla mig ifrån det där med politik och sånt, eftersom det inte är bra för min hälsa att engagera mig i saker som jag ändå inte kan förändra - åtminstone inte utan att förgås på kuppen. (Det är min teori. Inget faktiskt påstående.)

Hur som helst. Jag försöker klura ut vem jag var innan omvärlden sa vem jag skulle vara. Det har inte direkt varit min starka sida, eftersom jag över tid präglats att anpassa mig till omgivningen.
Jag är mamma först, naturligtvis. Prio ett. Men, sen då? Jaja, det ordnar sig. Det mesta brukar göra det. Även om saker inte alltid ordnar sig på det sätt man trodde att de skulle göra.

Ha det gott.

Torsdag 18 februari

Skriver.
Raderar.
Skriver.

Förundras över att människor förundras och förvånas.
Inget förvånar mig längre. Utom just det.

Fascinerad över hur mycket energi folk lägger på att vara arga, uppröras, röra om.
De har ingen energikris.
Det har jag.
Inget har ändå någonsin blivit bättre på grund utav att någon blivit arg. Snarare tvärtom.

Jag vill ha ett badkar. Det finns inget jag saknar så mycket från lägenheten i Fredrika som badkaret. Och tapeterna som vi valde. Och utsikten mot sjön från balkongen. Och bästa Berit som bodde granne. Och de stora tvättmaskinerna i tvättstugan. Som sagt. Badkar.

Inte för att vara tjatig - jag ogillar verkligen att vara tjatig - men den där infp-grejen är fortfarande en källa till ökad förståelse. Av mig.

Ha det gott.

Onsdag

Vissa dagar är bättre än andra.
Idag är ingen sån dag.

Måndag

Två timmars sömn.
-15 ute imorse. Sol idag.
Kört bil. Umeå med mor. Ortopedtekniska.
Hann med annat också.
Fick blommor av mor.
Ja, jag är kortfattad. Jag får vara det när orken säger så.

Det blev lax till middag.
Nyss gjort bröd på mandelmjöl till sonen.

Ha det gott.

Söndag

Orkar inte ord.

Det var då det.

En dag i sänder. Vad annars?

Det här datumet för två år sedan var jag i direktsändning i p2 och pratade om min bok. I slutet av intervjun fick jag frågan om ifall jag längtade tillbaka till Fredrika. Mitt spontana svar då var "Varje dag".

Det är inte varje dag längre. Tack och lov. För, det Fredrika jag saknat finns inte längre. Det fanns inte för två år sen heller.

Jag kan bli nostalgisk när jag tänker på livet vi hade i byn. Det liv som jag saknade när jag besvarade intervjufrågan.
Jag är otroligt tacksam över de elva år jag bodde i byn. De minnen jag fick då bär jag alltid med mig.

Byn ligger vackert till. Jag lär fortsätta besöka den och vandra längs med Viskasjön. Där är trots allt en del av mitt hjärta.

Det är andra tider nu.
Både här och där. Speciellt där.
Vad som kommer framgent har vi ingen aning om. Men, jag hoppas på det bästa. För oss alla.

Vi fick ett par extra år i byn och min röst i KF bidrog starkt till att förhindra att det blev småbarnsskola (F-2). Alltid något.

Ha det gott.

Trött

Vilken vecka som helst har jag nog fått ordning på mitt störda sömnmönster.
Förmodligen inte den här veckan.

Har börjat äta rosenrot och börjat vara mer noga med att komma ihåg att ta mina vitaminer. Multikvinna (Ja, de heter så) plus extra D-vitamin samt magnesium. Inbillar mig att det hjälper. Eller så hjälper det. Vilket det än är känns det lite bättre.

Men för att återgå till INFP.
Pusselbitar faller på plats.

Ha en bra dag.

Vårtecken?

Tulpaner och fröpåsar i butikerna. Vatten på E4:an från Nordmaling till Örnsköldsvik. Plusgrader ute.

Man skulle kunna tro att det blir vår snart.
Om det inte var för all snö och det faktumet att det bara är februari. Minst två månader kvar tills det är vår här.
Men, drömma kan man ju.

INFP

Jag gjorde ett Myers-Briggs test häromdagen. Sen läste jag på flera olika ställen om testet och om den personlighetstyp som det visade att jag har, INFP. Poletter föll ner så det bara rasslade om det.
Slutsatsen jag kom fram till är att det är okej att vara som jag är.
Det kanske låter som något jag borde ha begripit för längesedan. Men, det är rätt lätt att tro motsatsen om olika personer på olika sätt under en längre tid hintar om att man är fel. Inte gör fel. Är fel.
Nu har jag i alla fall sent omsider (det var ett antal år sen) konstaterat att de hade fel. Ha!

Vad Myers-Briggs är får ni googla. Det orkar jag inte gå in på. Men, vad min personlighetstyp INFP är kopierar jag in nedan. Jag påstår inte att jag är exakt så. Det är ingen detaljplan över hur jag fungerar. Men, väldigt mycket stämmer.

Personlighetstypen INFP

"Empatiska Läraren"

• 
  
• Som en INFP är du mest vänd inåt och handskas med saker enligt hur du känner dem, eller hur de passar in i ditt värdesystem. Annars vänder du dig utåt och lyssnar på din intuition.

INFPs är de känsligaste av de intuitiva typerna och är fokuserade på att göra världen till en bättre plats. Deras främsta mål är att ta reda på sina mening i livet. Vad är deras syfte? Hur kan de bäst tjäna mänskligheten i sitt liv? De är idealister och perfektionister, som kör hårt med sig själva i sin strävan efter att uppnå de mål de har hittat för sig själva.

INFPs har stor intuition om människor. De är starkt beroende av sina intuitioner för vägledning, och använder sina upptäckter till att ständigt söka efter värde i livet. De är på ett ständigt uppdrag att finna sanningen och meningen i underliggande saker. Varje möte och varje bit av kunskap blir kategoriserat i deras värdesystem och utvärderas för att se om det har någon potential att förfina deras väg genom livet. Målet i slutet av sökandet är alltid det samma - att hjälpa människor och att göra världen till en bättre plats.

INFPs är tankeväckande och hänsynsfulla, de är bra på att lyssna och på att göra folk på bra humör. Även om de kan vara reserverade med att uttrycka sina känslor, har de en mycket djup förmåga till att vårda andra och är genuint intresserade av att förstå människor. Deras uppriktighet märker andra av, vilket gör INFPs till uppskattade vänner och kollegor. En INFP kan vara ganska varm med människor han eller hon känner väl.

INFPs gillar inte konflikter, och kan anstränga sig mycket för att undvika det. Om de måste förstå en konflikt, kommer de alltid närma sig den ur sina känslor. I konfliktsituationer placerar INFPs lite betydelse på vem som har rätt och vem som har fel. De fokuserar på hur konflikten känns, och bryr sig faktiskt inte riktigt om huruvida de har rätt. De vill inte känna sig dumma. Detta karaktärsdrag kan ibland få dem att verka irrationella eller ologiska i konfliktsituationer. Å andra sidan, är INFPs mycket bra medlare, och är vanligtvis bra på att lösa andras konflikter, eftersom de intuitivt förstår människors perspektiv och känslor, och har viljan att hjälpa dem.

INFPs är flexibla och tillbakalutade, så länge inte något av deras ideal kränks. Om deras värdesystem hotas, kan INFPs bli aggressiva försvarare, som kämpar passionerat för sin sak. När en INFP har tagit sig an ett projekt eller arbete som de är intresserade av, blir det oftast en viktig del av deras liv. Även om de inte är detaljinriktade individer, kommer de att ta hänsyn till alla möjliga detaljer med beslutsamhet och kraft när de arbetar för något de brinner för.

INFPs märker oftast inte av hur deras miljö behöver underhållas. Det kan gå långa perioder utan att de märker av en fläck på mattan, men försiktigt och noggrant borstar de bort ett dammkorn från sitt anteckningsblock.

INFPs gillar inte att ta itu med tung fakta och logik. Deras fokus på sina känslor och människans omständigheter gör det svårt för dem att hantera opersonliga resonemang. De förstår inte eller ser värdet av opersonliga bedömningar, vilket gör dem ineffektiva på att använda dem. De flesta INFPs kommer att undvika opersonlig analys, även om vissa har utvecklat denna förmåga och kan vara ganska logiska. Under stress, är det vanligt att INFPs börjar tänka logiskt och kastar ut faktum efter (ofta felaktiga) faktum i ett känslomässiga utbrott.

INFPs strävar efter en mycket hög standard och är perfektionister. Följaktligen är det ofta hårda mot sig själv, och ger inte sig själva tillräckligt med beröm. INFPs kan ha problem med andra när de arbetar i grupp, eftersom deras normer är sannolikt högre än för andra medlemmar i gruppen. I gruppsituationer, kan de ha ett "kontroll" behov. INFPs behöver arbeta med att balansera sina höga ideal med de vardagliga kraven. Utan att lösa denna konflikt, kommer de aldrig att vara nöjda med sig själva, och de kan bli förvirrade och paralyserade kring vad de bör göra med sina liv.

INFPs är vanligtvis begåvade författare. De kan känna sig blyga och obekväma med att uttrycka sig verbalt, men har en underbar förmåga att definiera och uttrycka vad de känner på papper. INFPs väljer också ofta sociala yrken, såsom rådgivning eller undervisning. De är som bäst i situationer där de jobbar mot det allmänna bästa, och där de inte behöver använda hård logik.

INFPs kan åstadkomma stora och underbara saker, men ger sig sällan den beröm de förtjänar. Några av de mest inflytelserika kämparna för mänskliga värden har varit INFPs.

Bästa Bodil är borta

Jag sörjer.
Om ni inte förstår att jag sörjer, då förstår ni inte mig. Alls.
Bodil Malmsten är, levande och död, en av mina absoluta favoriter. Få kan behandla språket som hon.
Hon fattas mig.

Men ändå

Nog är väl livet vackert
I sin komplexitet
Vi lär oss varje stund
Hur lite vi ändå vet

Nog är väl livet vackert
Färgrikt och nyanserat
Spännande och pirrigt
Sällan balanserat

Nog är väl livet vackert
När vi ser oss omkring
Alla levande väsen
Alla underbara ting

Nog är väl livet vackert
Med kära vänskapsband
Som håller över tid
Och sträcker över land

~ Katarina

There is always hope

Åsikter

Jag har tydligen tappat en vän på Facebook. Som blockerat mig från att se människan där också. Ingen nära vän. Mer en bekant. Jag har ingen aning om när det inträffade. Men jag upptäckte det för några dagar sen.
Efter att ha dryftat händelsen med en nära vän, som också är bekant med personen i fråga, kom teorin om att det förmodligen beror på att jag är för politisk.
Jag är ju, som ni säkert vet, för rättvisa, medmänsklighet och såna saker. Personen som klev ur min vänkrets, tillhör den gruppen människor som länkar ut och gillar diverse rasistiska och SD-vänliga sidor. Jag länkar ut och gillar motsatsen.

För övrigt tycker jag att det är skrämmande hur normaliserat vi och dom tänket har blivit. När jag ser vad en del människor som jag känt länge och betraktat som goda medmänniskor skriver och säger, då blir jag rädd på riktigt. Rasismen håller på att bli nästan rumsren och de som dras in i den begriper inte vad de gör. Eller också förstår de och det är ju ännu värre.

Ha det gott där ute, och var snälla med varandra.

Psst...

Jag lever.

Jag brottas med mina gamla vänner Ångest & Depression, så större delen av min energi går till prioritering nr 1: vara mamma.
Det brukar vara så om vintrarna. Mörker och kyla är liksom inte mina favoriter.
Men, det blir ju ljusare nu.

Såg nyss att senaste inlägget här är från november 2014.
Jag tänker låta bli att referera 2015 för er. Ni som känner mig och/eller följer mig på sociala medier ni vet redan. Ni andra får fortsätta att vara ovetande.