Det var då det.

En dag i sänder. Vad annars?

Det här datumet för två år sedan var jag i direktsändning i p2 och pratade om min bok. I slutet av intervjun fick jag frågan om ifall jag längtade tillbaka till Fredrika. Mitt spontana svar då var "Varje dag".

Det är inte varje dag längre. Tack och lov. För, det Fredrika jag saknat finns inte längre. Det fanns inte för två år sen heller.

Jag kan bli nostalgisk när jag tänker på livet vi hade i byn. Det liv som jag saknade när jag besvarade intervjufrågan.
Jag är otroligt tacksam över de elva år jag bodde i byn. De minnen jag fick då bär jag alltid med mig.

Byn ligger vackert till. Jag lär fortsätta besöka den och vandra längs med Viskasjön. Där är trots allt en del av mitt hjärta.

Det är andra tider nu.
Både här och där. Speciellt där.
Vad som kommer framgent har vi ingen aning om. Men, jag hoppas på det bästa. För oss alla.

Vi fick ett par extra år i byn och min röst i KF bidrog starkt till att förhindra att det blev småbarnsskola (F-2). Alltid något.

Ha det gott.