Det där med dagstidning

Jag har en sådan numera. som oftast ligger i brevlådan om morgonen. Det är ytterst sällan jag haft dagstidning genom åren. Jag gillar papperstidningen. Men, det är inte varje dag jag orkar läsa den och då faller ju lite av poängen med att prenumerera.
Kostar pengar gör det också. Nu hade jag sån tur att jag fick en prenumeration i julklapp.
Men, likväl. Jag orkar inte alltid. Till skillnad från ids, har lust att, vill. Det har med mående och energi att göra och om du inte förstår hur det fungerar, då får jag gratulera. Då har du alltså sluppit uppleva något liknande.

Saker jag aldrig läser i tidningen är nyheter om elände, vilket gör att det ibland går rätt fort att ta sig igenom blaskan. Jag läser heller aldrig under rubriken "Folk man talar om", där det radas upp vilka som tagit en eller annan akademisk examen, vilket är för mig fullkomligt ointressant.

Den mest intressanta nyheten i dagens tidning var den om att det planeras att man här i länet ska få tillgång till sin patientjournal via Internet. Fast endast med info från år 2000 och framåt.
Uppsala började med det för ett tag sen. Där blev det många invändningar mot förfarandet. Främst från läkarfacket..

Mina favoriter i tidningen är dessa.

Kuriosa som ni knappast visste

När jag dricker kaffe blandar jag 60% kaffe och 40% mjölk, om det inte är skogskaffe (Kokat i skogskaffepanna över öppen eld utomhus.), eller om jag blir bjuden och det ej finns mjölk.
Kaffe är nämligen sällan gott bara som det är.
Ja, jag dricker kaffe fast jag tycker det. Det blev liksom enklast. (Och nu skulle jag behöva avgifta mig om jag skulle lägga av och då blir det ju jobbigt igen - dels med avgiftningen, fast det är ju övergående.)
Så fort man är nånstans vill ju folk bjuda och då ska man först tacka nej till kaffe, oftast komma med svar på varför man inte dricker kaffe, sen tacka nej till te, saft, läsk och så uthärda blickarna som följer när man säger att det går så bra med ett glas vatten. Därför började jag dricka kaffe.
Men, jag var nog över 30 innan jag började dricka det dagligen och det händer fortfarande att jag inte dricker kaffe på hela dagen...och får huvudvärk på em, så då gör jag kaffe...

Jag samlade aktivt på porslinskatter när jag var yngre. Samlingen innehåller numera även katter i trä, keramik och metall. Hur många det är vet jag inte. Men, fler än 25 är det nog. Vissa är pyttesmå.

Jag gillar kullerstensgator, vackra stenhus, lummiga parker och vattendrag.
Mina favoritträd är ek och lönn. Av de jag sett hittills.

Jag gillar sol och bad och jag avskyr mygg. Avskyr. Verkligen. Mygg.
Är inte överdrivet förtjust i mörker och kyla heller.

Jag är fullständigt ointresserad av att tävla med/mot andra. Jag ser ingen poäng i det.
När det var skidtävling i grundskolan blev jag jätteirriterad över att det stod folk utmed spåret och hejade. Alltså, jag var rätt bra på det. Åkte fort och så. Men, det var åkningen som var poängen - inte tävlandet. Kunde de inte bara låta en åka skidor ifred liksom?

Orientering var roligt. Natur, kartläsning och inte en massa folk överallt.

Nog.

Ha det gott.

Det börjar i det lilla

Det är kontraproduktivt att fördöma våld, terrordåd, krig och andra hemskheter, och samtidigt sprida hat, misstänksamhet och ilska omkring sig. Oavsett om det är i den fysiska världen eller på Internet.

Det är motsägelsefullt att påstå sig vilja ha en lugn och harmonisk tillvaro, samtidigt som man (i irrationell rädsla?) hetsar människor till att stänga såväl gränser som hjärtan.

Det börjar alltid i det lilla, vilket innebär att vi alla är personligt ansvariga för den del av världen vi lever våra liv i. Vi är ansvariga för i vilken riktning vi påverkar vår omgivning, genom vad vi säger, genom vad skriver och genom vad vi gör.

Det fungerar dåligt att försöka ställa sig utanför resten av mänskligheten och försöka inbilla sig att man är utan personligt ansvar för den del av världen man lever i. Ändå försöker så många.

Det börjar alltid i det lilla.
Fred på jorden. Frid i sinnet. Vänner. Sams i skolan och överens på jobbet. Hälsa trevligt när man möter grannarna, oavsett om det är grannar i trapphus eller grannländer det är frågan om. Håll upp dörren. Vattna blommor. Ge en komplimang. Skriv ett vänligt brev. Ge en kram. Gemenskap.

Det börjar alltid i det lilla.
Ta hand om dig själv och de dina - utan att det sker på bekostnad av andra.
Uppmuntra istället för att kritisera.
Lyssna. Verkligen lyssna. Istället för att vänta på din tur att säga saker.
Skilj på sak och person. Det har enormt stor betydelse om du säger till någon att personen är dum, istället för att säga till någon att denne gjort något dumt.

Förstå att vi är alla lika mycket värda. Vi är alla människor. Ingen av oss är felfri. Många av oss har gjort fler misstag än vi vill komma ihåg. Men det ändrar inte vårt människovärde.

Ha överseende. Inse att de flesta människor gör sitt bästa, efter förmåga, i varje given situation. Mer kan ingen begära.

Ta hand om varandra.
Sprid glädje.
Det börjar alltid i det lilla.

Ångest

Allestädes närvarande.
Paralyserande.
Energikrävande.
Det tar liksom på att leva i rädsla.
Vilket är precis vad ångest innebär.
Uppblandat med depression blir det än mer begränsande. Så, speciellt många knop gör jag inte.
En del förståsigpåare menar att man ska låtsas vara sån man vill vara, låtsas leva det liv man vill ha och sen, vips så blir det så.
Jag skulle inte kunna det. "Fake it 'til you make it". Jag vet inte hur man gör när man lever utan att begränsas av mental ohälsa. Alltså kan jag inte låtsas göra det.

Jag gör som vanligt istället. Tar en dag i taget. Försöker vara så bra mamma som möjligt. Det vet jag i alla fall hur man gör.

Sony Xperia Z5 Compact

Det är den jag skriver i. Datorn kommer jag inte ihåg när jag använde sist och ipaden ligger oftast på sonens rum.

Dock är det inte därför det blir lite bloggat. Det beror helt enkelt på bristande intresse.

Jag känner att det räcker med det jag delar med mig av på Instagram & Facebook. Mer utförlig än så har jag ingen lust att vara offentligt just nu.

Kram.

Vårmånad?

Jag har aldrig förstått det där... Varför man ska dra hela landet över en kam vad gäller årstider. Det är ju för tusan vinter minst en månad till.

Jag räknade ut en gång, medan jag bodde kvar i inlandet, att snö var garanterat att räkna med november-april och ibland även i oktober och i maj.

Vår för mig, är när det slutat snöa och snön som kommit nästan helt töat bort.

Ha det gott.