Minnet

Det är nog en av de saker som är jobbigast. Att jag inte minns saker. Både lång- och korttidsminnet har tagit stryk de senaste åren. Enligt vad jag läst mig till är det vanligt vid utmattningssyndrom. Det som förr kallades att gå in i väggen, eller att bränna ut sig. Vilket var ju precis vad jag gjorde 2011-2013. Det står också, lite varstans, att det är realistiskt att förvänta sig att det kan ta tio gånger så lång tid att komma igen, som det tog att "bli utbränd". Under optimala förhållanden.
Men, det spelar väl ingen roll. Jag har ingen tid att passa. Det får väl ta den tid det tar.
Det är ju inte så att jag blir helt frisk bara för att jag återhämtar mig från det där. Depressionen och det har jag ju ändå. Men, det är okej. Jag klarar mig.

Jag har min familj och mina vänner.
Det räcker långt.

Nej.

Att det ska vara så svårt att få ur sig tre bokstäver. För ibland är det verkligen det. Men, jag jobbar på det och jag blir bättre och bättre. Sakta men säkert.

Kuriosa

När man inte ser på tv-program, överhuvudtaget, slår det en ibland hur mycket tv-tittande det är bland människor.

Jag tror inte att folk riktigt förstår, när jag säger att jag inte ser tv. Men, jag gör ju verkligen inte det. Jag har de senaste två åren inte sett ett enda tv-program här hemma.
Jag har tv, telefoni och internet via Telia. Tyvärr.
Där vi bor kan vi inte få högsta bredbandshastigheten som Telia erbjuder, av någon anledning, och att försöka se tv är ett skämt. Inget direkt roligt sådant.
Alltså ser vi inte tv.
Men, enda gångerna vi saknar det är väl när Skellefteå spelar hockey.
Vi ser på serier och filmer på Netflix och slipper reklamen - fast Netflix och onlinespel samtidigt funkar inte, så då prioriterar jag ett av sonens intressen framför mitt eventuella slötittande. Sonen kollar Youtube ibland.
Helt okej.

Mindre okej är att jag borde säga upp kanalabonnemanget när det ändå inte används. Men, då måste man ju ringa.
Jaja, en vacker dag.

Jag lyssnar inte på radio heller, särskilt ofta. Det händer ibland, främst i bilen, och då oftast P1.

Jag lyssnar inte på musik (Ja, någon gång i kvartalet kanske..en liten stund), jag kollar ytterst sällan (inte ens varje månad) videoklipp (oavsett innehåll) och jag lyssnar aldrig på poddradio. Ljudböcker skulle aldrig falla mig in.

Det är fascinerande hur lite folk faktiskt förstår det. Jag kunde lika gärna säga att jag kommer från en annan planet.

Och det är lika fascinerande hur många gånger folk inleder en konversation med "Såg du...?" eller skriver och kommenterar det ena eller andra tv-programmet på sociala medier.

Vad skulle folk prata om idag om de inte hade tv-program att hänvisa till?
Senaste Youtubeklippet?

Jag går på solenergi

Det är så det är.
Gråväder, mörker, regn och kyla drar ner min energi och mitt mående. Så har jag alltid fungerat. Jag behöver sol, ljus och värme för att må riktigt bra och fungera på topp.

Alla som nu tänker "Men.." och något som är ert personliga tyckande: Låt bli.

Jag vet bäst hur jag fungerar.

Att ni mött mig, haft med mig att göra, utan att jag suttit med hängande huvud i ett hörn, eller hur ni nu tänker er att jag borde bete mig om jag lider av depression - det betyder inte alls att jag mått bra. Däremot har jag genom åren utvecklat en förmåga att låtsas att jag är okej. Det funkar om jag bara mår halvdåligt. Mår jag heldåligt möter ni mig icke.
Det är fullt möjligt att delta i en konversation och att skratta fast man inte kan känna glädje, samtidigt som man känner det som att man lever sitt liv insvept i ett stort mörker.
Depression är nämligen inte samma sak som att vara ledsen.
Googla. Jag orkar verkligen inte förklara.
Och jag ska inte behöva.

Ångesten är inte väderberoende på samma sätt. På gott och ont.
Den ligger alltid på lur.
Men, det är ju bara att härda ut.