Jag går på solenergi

Det är så det är.
Gråväder, mörker, regn och kyla drar ner min energi och mitt mående. Så har jag alltid fungerat. Jag behöver sol, ljus och värme för att må riktigt bra och fungera på topp.

Alla som nu tänker "Men.." och något som är ert personliga tyckande: Låt bli.

Jag vet bäst hur jag fungerar.

Att ni mött mig, haft med mig att göra, utan att jag suttit med hängande huvud i ett hörn, eller hur ni nu tänker er att jag borde bete mig om jag lider av depression - det betyder inte alls att jag mått bra. Däremot har jag genom åren utvecklat en förmåga att låtsas att jag är okej. Det funkar om jag bara mår halvdåligt. Mår jag heldåligt möter ni mig icke.
Det är fullt möjligt att delta i en konversation och att skratta fast man inte kan känna glädje, samtidigt som man känner det som att man lever sitt liv insvept i ett stort mörker.
Depression är nämligen inte samma sak som att vara ledsen.
Googla. Jag orkar verkligen inte förklara.
Och jag ska inte behöva.

Ångesten är inte väderberoende på samma sätt. På gott och ont.
Den ligger alltid på lur.
Men, det är ju bara att härda ut.