tisdag 26 mars 2013

Apropå sannolikhet

Tage Danielsson (1928-1985) var mycket duktig på att skriva träffsäkra monologer. Den om sannolikhet, gällande Harrisburg, är en av de mer kända. (Se föregående blogginlägg.)

Egon Persson hade en undran i slutet av sitt blogginlägg för dagen, om huruvida man skulle kunna jämföra den här Fredrikahistorien med Tages monolog om Harrisburg. "Det som hände, kunde inte hända, så det har aldrig hänt."

Om jag ska tolka sannolikhet utifrån Fredrikaperspektiv, i dagsläget, inspirerad av Tage Danielsson,
blir det ungefär så här:

Sannolikhet, det betyder väl något som är rätt likt sanning. Men riktigt lika sant som en sanning, är det inte om det bara är sannolikt. Om något är osannolikt, måste ju det då vara ännu längre ifrån sanningen än något som är osant. Eftersom sannolikhet ju bara nästan är sant. 

Att hålla på med sannolikhetskalkyler är enligt en del socialdemokratiska politiker i Åsele inget man ska ägna sig åt. För dessa är ju så osannolika att de är omöjliga att räkna med. Det går ju inte att veta vad som är sant och inte om man räknar på sådant som inte ens är sannolikt.

Riktigt svårt blir det om man dessutom tar i beräkningen att varje människa har sin egen sanning. Hur ska man då kunna veta vilken av alla dessa sanningar som är mest sannolik?
Om man tänker så, har vi omkring sex miljarder sanningar att välja på här i världen. Det begriper ju var och en hur svårt det då är att hålla på med sannolikhetskalkyler, som det säkert finns ännu fler varianter av.


Att en fortsatt inflyttning till Fredrika skulle ha kunnat gå att säkra genom att behålla skolan och äldreomsorgen i oförändrad form. Det kommer ingen att kunna hålla för sanning. För i och med att förändringarna genomförs så försvinner ju en markant del av chansen att kunna ta reda på om den påstådda sanningen ens var sannolik.

Att familjer som driver företag, skulle kunna komma att flytta ifrån kommunen, om Fredrika skola förändrades från att vara en F-9 skola, till något annat som gör att vissa elever måste pendla minst 12 mil om dagen. Det ansåg vissa politiker vara totalt osannolikt. Det påståendet var alltså så långt ifrån sant att en sådan följdverkning av ett dylikt beslut existerar i princip inte.

Att de familjer som har företag dessutom skulle ta sina företag med sig om de flyttar, för att företagande och familjeliv har ett samband. Det var också osannolikt.
Trots att det är så att om jag har ett företag och flyttar någonstans är ju sannolikheten för att mitt företag följer med närmare hundra procent. Det blir så långt ifrån osannolikt att det är i det närmaste att betrakta som en sanning. Fast, bara min sanning och det är ju inte alls säkert att min sanning är sannolik för någon annan.


Nu är ju dagsläget sådant att flera familjer som bor i Fredrika varit och tittat på hus och/eller anmält intresse för att hyra bostad i en helt annan kommun än Åsele. Både familjer som har företag och familjer som inte har företag. Eftersom detta sker skulle man nästan kunna hävda att det är sant att folk kommer att flytta. Men, bara nästan. För det har ju inte hänt än. 
Å andra sidan är det ju inte säkert att det kommer att hända, även om det gör det. För om det var så långt ifrån sant att det skulle kunna inträffa, att det var totalt osannolikt, då förmodar jag att vi allihop kommer att bo kvar här även när vi har flyttat. Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar