Blandade ord och lösryckta tankar

Vad jag skriver, det är intet.
Att jag skriver, det är allt.

Den absolut finaste komplimangen jag fått, var när en människa sa följande till mig:
- Alla borde få ha en Katarina i sina liv.
Jag inser att det skulle krävas att jag klonade mig om detta skulle gå att uppfylla ens till en bråkdel, vilket jag för övrigt inte har någon önskan att göra (varken det ena eller andra). Men, själva tanken bakom det uttalandet var så fin.

Jag undrar om Albin spelar musik just nu, eller ser tv, eller om jag bara hör det i mitt huvud. Albin bor på andra sidan den vägg som jag har bakom ryggen just nu när jag sitter här i soffan. Ljudet skulle också kunna komma från människan som bor på andra sidan av andra sidan (det är faktiskt rätt lyhört här). Mannen som bor på andra sidan av andra sidan, det vill säga till vänster om min bostad när jag står med ansiktet vänt mot min ytterdörr, går i mitt huvud även under benämningen "Mannen med katten". Han äger en katt. Den är svart, rufsigt långhårig och katternas fula gubbe personifierad. Den katten är dum med min Chili. Därför tycker vi inte om den.

Chili.

Apropå "just nu" så har ni inte en susning om när det var, eftersom jag inte publicerar detta på en gång, utan sitter och skriver lite då och då. Ungefär som jag gör med den där uppsatsen. Bortsett från att där är texten mer sammanhängande. Jo, faktiskt.