Förnuft eller Känsla?

Det verkar vara en populär fundering.

För det första: Vadå eller? Vem har påstått att man måste välja? Man kan välja, visst. Men, då tappar man ju bort halva livet. Det blir som att ge sig ut och tävlingsorientera med karta (förnuft) eller kompass (känsla).
- Välj vad du ska gå efter, and stick with it until the end!
Nu är jag lyckligtvis begåvad med rätt bra lokalsinne, så jag skulle kunna ge mig ut och orientera med karta eller kompass. Om jag bara hade kartan, skulle jag vara tvungen att rätt noga tänka över vilken riktning jag skulle ta. Förmodligen skulle jag hitta alla kontrollerna, planenligt, en efter en utan överraskningar längs vägen. Jag kanske inte skulle hitta alla kontrollerna om jag enbart hade kompassen, men jag skulle förmodligen komma i mål. Däremot skulle det inte falla mig in att göra det frivilligt, tävlingsorientera med enbart det ena eller andra. Eller leva styrd utav antingen förnuft eller känsla.
Om jag skulle orientera mig i livet med enbart en känslomässig kompass skulle jag sluta inspärrad på en eller annan institution. Att enbart leva efter känslomässiga impulser, det funkar liksom inte. Tänk själv! Någon tränger sig före dig i kassakön precis den dagen när allt som möjligen kan gå fel har gjort det. På impuls grabbar du tag i första bästa vara du har i kundkorgen och skickar iväg den mot den bufflige kund som inte vet om att han/hon precis gjort sitt sista misstag i livet. För det du fick tag i var inte en färdigskivad Skogaholmslimpa, utan en burk Bullens pilsnerkorv som nu går i en dödlig bana genom luften.
Eller om man vänder på det, vilket förmodligen skulle uppröra omvärlden betydligt mer än om man gick omkring och lät sig styras av dåligt humör och bristande impulskontroll. Tänk om man levde ut alla sina känslor av affektion, ömhet och kärlek, precis i samma sekund som man känner dem. Folk skulle släpa iväg en till närmaste madrasserade rum. Med all rätt. Tänk igen på kassakön. Du är förälskad i kassörskan. Det blir inte mycket inslaget i kassan resten av den dagen. Du har nämligen placerat dig mellan henne och kassaapparaten och försöker övertyga henne om att dra till Las Vegas för ett bröllop i ett litet kapell med en Elviskopia som vigselförrättare.
Men om jag skulle välja att leva enbart efter förnuft då? Den tanken är mig så verklighetsfrämmande att jag knappt kan relatera till den.
Det skulle ju bli så tråkigt. Och hur definierar man egentligen förnuft? Vad ingår? Ska man leva så att man undviker att stöta sig med omgivningen, för att det är ett friktionsfritt sätt att gå genom livet? Är det förnuftigt? Att tänka två eller till och med tre gånger, innan man väljer vilken kassakö man ska ta, för att undvika att stöta sig med någon. Men, hur ska man kunna lista ut det utan att fråga, om man enbart ska gå efter förnuft. Det går ju inte alls. Jo, gissa kan man ju. Men det är inte förnuftigt. Då går man mer på känsla. Eller ska man försöka blanda in något slags etiskt dilemma i snabbköpskassan? Så att det blir en moralisk fråga. Hör moral ihop med förnuft? Om du är en kantig (alla som begrep ordvitsen räcker upp en hand) pliktetiker gör det med all sannolikhet det. Men, de flesta av oss är en blandning av de olika etiklärorna och brottas med frågor i stil med Vad är det rätta? Vi anser inte att det är vår inneboende plikt att gå till den kassa där vi löper minst risk att förarga någon, oavsett om denna någon är en nära släkting eller drottningen av Saba.

Min poäng är, att om man lever sitt liv utan att tillåta sig själv att känna det man känner, då missar man så otroligt mycket. Naturligtvis må man begåva sig med en portion sunt förnuft, så att man inte kastar sig över folk och kysser deras fötter - eller slänger korvburkar på dem. Men, om man frångår dessa ytterligheter, så är det tragiskt att människor faktiskt väljer bort känslor som skulle kunna berika deras liv så ofattbart. Det kanske är just det som är haken. Att det är ofattbart. Att det är sånt man måste uppleva för att kunna relatera till. Och om man inte tillåter sig själv att uppleva det... You do the math.

Förnuft och Känsla.