Ett litet steg för mänskligheten. Ett stort för mig.

Imorse när jag tittade ut var det vitt ute. Det var med blandade känslor jag gick ut mot soluppgången för en rask promenad. Jag gillar inte riktigt vintern. Jag gillar när det är varmt och ljust. Hur som helst blev det lite symboliskt där jag vandrade, tyckte jag då i alla fall. Det var spårsnö och på den stigen jag valde att gå hade ingen gått före mig. (Ja, utom en räv då. Men vi skulle inte åt samma håll.)
Det är lite så jag försöker tänka. Jag behöver inte gå där alla andra har gått, om jag inte vill. Ingen annan ska styra mina steg.

För övrigt har jag varit nikotinfri i åtta dagar nu.
Nyheter och nyttigheter avlöser varandra, and the hits just keep on coming.