måndag 25 mars 2013

Min syn på (S)aken

När jag var liten kunde jag sjunga Arbetets söner och Internationalen ungefär samtidigt som jag lärde mig sjunga Bä, bä vita lamm (Inget samband, även om en del politiker kan bete sig som fårskallar ibland.). Jag gick med i första maj tåg och min mamma och/eller pappa var fanbärare. Jag var med i Unga Örnar. Jag lyssnade till Olof Palme, när han talade i Sollefteå och jag minns kraften i hans tal även om jag glömt orden (och även om mitt starkaste minne därifrån var att det fanns jättemånga gula nyckelpigor invid en solvägg där vi stod).

Min pappa arbetade som ombudsman i Skogsarbetareförbundet Avdelning 3, med kontor i Åsele. Min mamma arbetade som kontorist på samma kontor. Det hör till saken, eftersom jag alltså genom detta växte upp med arbetarrörelsens och fackföreningsrörelsens människosyn och ideologi ständigt närvarande.

Som jag lärt mig att tolka detta, blir det kortfattat ungefär så här:

  • Alla människor är lika mycket värda
  • Alla människor har rätt att föra fram sin åsikt
  • Man ska ha lika lön för lika arbete
  • Alla människor har rätt till utbildning och arbete
  • Ingen människa har rätt att sko sig på någon annans bekostnad
  • Tillsammans är vi starka
  • Solidaritet är att bry sig om sina medmänniskor, att säga ifrån när man ser orättvisor och att hjälpa de som har det sämre än en själv
  • Man ska visa respekt för och hövlighet mot de människor man möter
  • Vi betalar skatt, därför att vi på det sättet hjälps åt att skapa ett fungerande samhälle med de samhällsfunktioner som behövs, skola, sjukvård och vägar och sånt ni vet...

I vuxen ålder har jag läst om socialdemokratins historia, sett filmklipp och tagit del av historien på andra sätt. Min uppfattning om partiets ideologi, som följt mig sedan jag var liten, har ej förändrats. Däremot anser jag att vårt i grunden röda parti, blivit lite åt det rosa hållet. Lite för urvattnat. Man tar ej strid för de grundläggande principerna längre. (Ja, Stefan Löfven kanske gör det. Jag har ärligt talat varit för upptagen på lokalplanet för att hinna uppdatera mig på riksplanet, de senaste två åren.)
Hur som helst tänker jag inte gå in djupare på det här och nu.

Anledningen till att jag skriver detta, är helt enkelt att jag vill visa vad min personliga syn på socialdemokrati är. Alla människor har egna tolkningar av allt de möter. Detta är min (kortfattade) tolkning av socialdemokratins värderingar.
Tack och lov.
För om jag inte hade växt upp i den omgivningen och fått dessa värderingar med mig, då hade jag som fritidspolitiker i Åsele kommun, riskerat att börja tro att socialdemokrati är något helt annat.

Tack mamma och pappa!
För god grund och för ständigt och stadigt stöd.



1 kommentar:

  1. Jag har varken som liten eller stor kunnat sjunga Arbetets söner och Internationalen, jag har aldrig varit på något möte med Olof Palme men för övrigt trodde jag att socialdemokratin var ungefär som Du beskriver, inte som den jag upplever finns i Åsele, tyvärr.

    Men allt förändras med tiden, tydligen även Socialdemokratin, all politik urvattnas och blir en sörja, var och en ser till att man klarar sig själv, hur det går för andra har ingen betydelse.

    Men politik på kommun nivå och på riksplan går inte direkt att jämföra.

    Åsa

    SvaraRadera