Det är svårt att vara människa.

Jag menar i det stora hela liksom. Som det ser ut idag så ska man förhålla sig till en massa saker, tycka en massa saker och även välja en massa saker.

Man ska förhålla sig till miljöproblemen och ta ställning till om vindkraft är bra eller om det förstör naturen och stör djuren. Man ska förhålla sig lugn i vissa lägen när man kokar av ilska och man ska vara bestämd vid vissa tillfällen när benen känns som spaghetti. Man ska förhålla sig sansad i upprörda och förtvivlade tillstånd och man ska aldrig, aldrig ställa till en scen offentligt.

Det ska tyckas till om vem som gör rätt och fel i politiken och i rättsväsendet, vem som har finast gardiner av grannarna, varför man får mer eller mindre för pengarna rörande det ena eller det andra och framför allt ska man tycka att det mesta är Någons fel.

Man ska välja bank, försäkringsbolag, telebolag, Internetleverantör, elbolag, vårdcentral etc.
Listan kan göras hur lång som helst och då har jag ändå inte tagit upp det där med mat och dryck.

Man ska hänga med, i samhällsutvecklingen, i politiken (både inrikes och utrikes) och hålla sig ajour med senaste nytt på lokalt plan, riksplan och gärna även resten av världen. Eller, åtminstone de delar av världen som det är politiskt korrekt att hålla sig ajour med. Jag menar, handen på hjärtat, när hörde du sist några nyheter rörande Republiken Ekvatorialguinea?

Mitt i allt detta ska man som ung välja utbildning, yrke, skaffa sig ett arbete, bygga upp ett hem och fylla det med allt detta som man har valt och tagit ställning för.

Man ska helst ha "rätt" musiksmak och klädstil, samt gärna också "rätt" favoritprogram på tv och radio, så man kan diskutera det med vänner och/eller kollegor.

Dessutom ska man ha lyckade relationer. Man ska uppföra sig hyfsat, kunna föra sig i olika situationer, ha vänskapliga men professionella relationer till kollegor, vara hövlig och artig mot grannarna så att man vid behov kan få låna en kopp socker och med gott samvete törs säga till när de har radion på högsta volym klockan tre om natten. Man ska nätverka, bjuda hem och bjuda till.
Så har vi de nära vännerna, som man ska komma ihåg och vårda och värna. Familjen ska man vara rädd om och släktingarna ska vara ihågkomna, gärna medan de ännu lever.

Det är svårt att vara människa i en värld som utvecklas så snabbt att den invecklas.
Själva essensen i det där att vara människa, försvinner i bruset av omgivande tekniksurr och mediapåverkan.

Folk borde ta sig mer tid till att gå och sätta sig under en gran en stund, eller under en lönn för den delen. Som står i skogen. Där man kan höra trädens sus och bäckars porlande.
Då blir allt plötsligt mycket enklare. Naturen ställer nämligen inga krav.
Där är det lätt att vara människa.