Jag har skrivit tidigare och berättat om hur vi levt med oro och stress i två års tid. Hur vi alltid burit med oss ovissheten om framtiden, vad vi än har gjort och var vi än har varit. Sju dagar i veckan, tjugofyra timmar om dygnet. Det är rätt påfrestande. Samtidigt har vi gjort allt vi förmått, för att främja en framtida utveckling på byn och i bygden. Förgäves. De som motarbetade oss vann. (Grattis!)
Beslut om skolans, byns och bygdens framtid fattades för ett halvår sedan. Fram till i mars bar vi fortfarande på hopp om en ljus framtid i Fredrika för oss alla som vill bo, leva och verka här.
Nu är det ju som det är.
Men ingen av oss har fått svar på varför.
Den ovissheten bär vi fortfarande på, varje dag.
Den tar aldrig helgledigt.
Ovissheten för hur framtiden ska bli lever fortfarande ibland oss.
En del flyttar. Andra blir kvar.
I juni är det sista gången som det delas ut avgångsbetyg i Fredrika skola.
Det är mycket annat som också är sista gången av numera.
Vi bär ständigt sorgen med oss, över att livet i byn ej blev som vi tänkt, planerat och hoppats.
Den tar heller aldrig helgledigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar