Det kan omöjligt vara bra för hälsan.
Världen är full av irriterande optimistiska typer som slänger sig med uttryck som ska föreställa uppmuntrande. Jag vet, jag brukar tillhöra denna påfrestande skara emellanåt. Oftast faktiskt.
Just nu däremot stör de mig något så fruktansvärt.
Det är jättebra att ha en ny början på något - När Man Har Valt Det Själv.
Det är fantastiskt att kunna leva sin dröm - Om Ingen Förstör Förutsättningarna.
Jag ville se båda mina barn gå ut grundskolan i Fredrika. Det var min dröm.
Halva slog in. Den andra halvan slogs bort. Bokstavligen.
Verbala käftsmällar är ändock käftsmällar, om ni ursäktar ordvalet.
Nu lever vi i limbo. Varken himmel eller helvete, utan något obestämt däremellan.
Innan mars, hade vi ett litet hopp om att saker skulle ordna sig.
Då levde vi bara i den där vanliga ångesten vi dragit på de senaste två åren.
Jag har i dagsläget ingen aning om hur vårt liv kommer att se ut.
Jaja, det är alltid mörkast före gryningen och efter regn kommer solsken och allt det där. Men, i det här fallet råkade det faktiskt vara så, att det där ljuset i tunneln var ett tåg.
Vilket är ironiskt med tanke på att kommunen ej har någon järnväg. Men, sådan behöver man ju uppenbarligen ej för att köra över folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar