En i allra högsta grad relevant fråga, speciellt för en kommun som håller på att förlora innevånare. För varje person som försvinner (eller ej är skriven i kommunen, trots att man befinner sig här) förlorar kommunen cirka 60 000 kronor årligen. Med den utflyttning som håller på att ske från Fredrika, kommer det alltså att försvinna drygt en miljon kronor, per år. Och då har jag endast räknat med de personer som jag med säkerhet vet är på väg härifrån. Det blev arton stycken. (Jag och de mina är oräknade, likaså andra halvan av min sons familj. Om någon undrar.)
Men, en annan fråga som jag anser kommer före, är den som jag har i rubriken.
Skrattar du där du bor?
Trivs du där du bor så är du mer benägen att arbeta för den ortens fortlevnad. Därav det där inflyttningsprojektet bland annat, som jag skrivit om tidigare (Här.).
Men, när skratten blir tystade och ersätts med en känsla av hopplöshet, då är det svårt att trivas med tillvaron. Vi må skatta där vi bor. Men, vi skrattar ej där vi bor längre. Samhällsklimatet och det politiska dito i Åsele kommun må vara tragikomiskt. Men det främjar tyvärr ej vår livskvalitet att endast dra på munnen åt elände, utan att ha äkta glädje i tillvaron. Det är anledningen till att det i dagsläget ej skulle spela någon roll om beslutet att flytta högstadiet skulle rivas upp.
Människor kommer att flytta ändå, av en enda anledning.
Folk vill skratta där de skattar.
Att tömma Sveriges landsbygd på befolkning är en medveten politik,ända sedan sextiotalets flyttlasspolitik.En liten kommun har inte mycket att sätta emot.När riksdagspolitikerna och hela
SvaraRaderaetablissemanget för en flyttlasspolitik.Genom skattesystemet hamnar större delen av inkomsterna från skogen,malmen och vattenkraften i Stockholm bara en mindre del kommer tillbaka.Den del som kommer tillbaka kallas "bidrag".