(Lukas 23:34. Sv. 1917)
Bibelcitatet ovan ger en mycket tydlig bild av hur jag har tänkt om de människor som, utan att protestera, låter en liten grupp människor styra en hel kommun.
Jag har ändrat uppfattning i den frågan.
Jag är nu av den åsikten att människor är fria att välja själva om de vill engagera sig och ta ställning. Att låta bli att välja, är också ett val. Dessa, som avstår från att göra val, brukar liknas vid döda fiskar som flyter med strömmen. En kommun bestående till stor del av döda fiskar är ingen vacker bild. Därför hoppas jag att det finns fler av den levande sorten!
Jag läser just nu en bok av Lennart Lundquist, professsor emeritius i statsvetenskap vid Lunds universitet och expert på offentlig förvaltning. Bokens titel är Slutet på yttrandefriheten och demokratin?. I den står följande att finna när det kommer till medborgares relationstyper till den offentliga makten. Vi kan tala om tre relationstyper, här representerade av tre idelatyper.
- maktens kritiker som generellt intar en kritisk hållning (den kan vara positiv eller negativ) till makthavare och maktutövning och prövar alla dess yttringar.
- maktens drängar som medvetet och utan kritiska överväganden går makthavarnas ärenden.
- maktens nyttiga idioter som går makthavarnas ärenden utan att reflektera över eller ens veta om det
Min fråga till Dig, som arbetar inom offentlig förvaltning och/eller verkar som fritidspolitiker i en kommun och/eller ett landsting, är: Vilken av dessa vill Du vara?
Lundquist skriver att motiven i de två första fallen kan vara etisk ansvarskänsla respektive egoistisk opportunism. I de tredje fallet finns det sannolikt inget motiv - individen bara hamnar där efter att ha lyckats undvika de två första alternativen. Det vill säga, genom att låta bli att ta ställning (min tolkning).
Författaren menar att den enda moraliskt acceptabla rollen för medborgare i ett samhälle är den som maktens kritiker. Den rollen kräver ett etos, en moralisk livsåskådning, som inbjuder till att söka alternativ till rollerna som maktens drängar eller nyttiga idioter.
Jag instämmer med Lundquist i att problemet i nuläget, på såväl lokal som på riksnivå, är att demokratin håller på att ätas upp av ekonomismen*. Jag citerar ur boken:
Ekonomismens överordnade hänsyn är lojalitet vilket förvandlar ämbetsmännen till maktens pigor och drängar. Demokrati och yttrandefrihet försvinner då dessa inte är önskvärda eller kan fungera i ett så auktoritärt system. Etiken hanteras på liknande sätt - eftersom man alltid ska vara lojal gentemot makten behövs ingen etik.
Är det så vi ska ha det? Är detta den världsbild som våra barn och barnbarn ska leva och verka i framledes? Jag anser inte det. Men, jag kan endast dra mitt strå till stacken. För att vi ska ha en levande demokrati och en yttrandefrihet värd namnet, krävs det att även Du tar ställning till vilken roll du vill ha i samhällsutvecklingen. Tänker Du agera som maktens dräng eller piga? Avser Du att ta ett steg tillbaka, avstå från engagemang och därigenom vara maktens nyttiga idiot? Eller tänker Du ta ett kliv framåt och agera som maktens kritiker?
Jag köper inte kommentarer angående politik som "Jag vet inte, så jag röstar som XX gör." Har man ingen aning om vad man vill rösta, så finns alternativet att man lägger ner sin röst! Det går aldrig att skylla ifrån sig när man väl har röstat! Det fungerar ej heller att gå omkring och tänka att "XX har ju varit med så länge, så hen vet hur saker ska göras" och sen avsäga sig personligt ansvar! Det man ej har kunskap om kan man ta reda på. Fråga människor! Sök information i böcker och/eller på Internet och var källkritisk! Bara för att någon säger eller skriver något, betyder det ej att denna informationen är hela sanningen, eller ens en del av den!
Tro inte blint på mina ord heller. Sök andra källor. Fatta egna beslut. Stå för egna åsikter.
Annars följer du bara med strömmen över landgången och sen står du där.
Skeppet har seglat. Besättningen är ombord. Du befinner dig på däck vare sig det var din avsikt eller ej. Det är bara att hoppas livbåtarna fungerar om något skulle hända. Det kan vara stormigt där ute. Risken finns att livbåtarna tagits bort på grund av någon tyckt att i den rådande ekonomiska situationen måste det skäras ner på saker. Även om de sakerna kan rädda liv.
* Lennart Lundquist har i sin normativa teori en tankekonstruktion som han kallar "vårt offentliga etos". Detta etos gör gällande att all offentlig verksamhet måste ta hänsyn till såväl ekonomivärden som demokrativärden (Lundquist 1998:62f). Lundquist är väldigt utförlig i sin normativa framställan av hur offentlig verksamhet bör styras och det är uppenbart att han inte är ensam om att anse att andra värden än de rent ekonomiska ska vara vägledande för den (jmf t.ex. Christensen-Lagreid 2011:127f)
(Hämtat från: Ekonomism i offentlig verksamhet? En idéanalys av två myndigheters årsredovisningar nu och då)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar