Tältutflykt :)

Politikerna i Åsele skriver om att åka ut i naturen och sova i vindskydd eller tälta. Det låter väl trevligt? Ni kan läsa om utflykten som Folkpartiets representant ser den här
och från kommunalrådets synvinkel här.

Jag gillar att vara ute i naturen, så jag tycker det verkar kul att skriva om att åka ut och tälta.
Det vill jag också göra. Fotot är från i somras.

När jag ska ut och tälta, planerar jag packningen beroende på var jag ska och hur länge jag ska vara borta. Är vi flera som ska iväg pratar vi ihop oss om vad vi packar, så att vi har koll på vad som är med. Är någon utan liggunderlag, får någon annan ta med ett extra osv. Planering är viktigt.
Man må planera även för det oförutsedda och därför tar man till exempel med sig regnkläder när SMHI lovat sol.

Saker som jag alltid har med mig, oavsett om det är dagsutflykt eller en längre sådan, är tändstickor, beckolja (om det är myggsäsong) och min Martiini-kniv. Är jag i skogen utan min Martiini, då är jag oklädd.

När jag/vi kommit på plats och tältet är uppslaget på lämpligt ställe, då letar jag ved. Är vi fler än två som är iväg, så lämnar jag förmodligen tältuppslagningen till de andra och börjar leta ved med detsamma. Ved är nämligen viktigt, såväl för värmens som för matlagningens skull.
För att inte tala om kaffet!
Det är så viktigt, enligt mig, att jag hämtar ved själv utan att vänta och se om någon annan tänker göra det eller ens höra efter om någon annan vill hämta ved. För även om någon annan också gör det, så är det ju bara bra. Vi behöver ved! Därom tvistas det icke. (Åtminstone inte om jag är med.) Alltså ser jag till att vi har ved så att vi klarar oss.

Om det nu visar sig att en eller annan människa i sällskapet, trots god planering, har åkt iväg utan sovsäck och riskerar att få frysa sig genom natten. Då lånar jag förmodligen ut min egen, som den omtänksamma (självutnämnda) ledare för gruppen jag nu är. Sen gör jag en inventering av sällskapets packning och lånar ihop så att jag själv har något att svepa in mig i under natten. Två jackor funkar utmärkt som täcke i brist på annat.

Ska vi ha elden brinnande under natten, må ju någon vakta den. Jag lämnar ej sysslan att vara eldvakt till vem som helst. Det är ju bra om det är någon som dels har en förmåga att hålla sig vaken och dels har erfarenhet av att hålla koll på en eld ute i det fria. Var och en bidrar efter förmåga. Den som ej är lämpad att vara eldvakt är förmodligen mer lämpad att hjälpa till med någon annan syssla. Hämta ved och/eller vatten till exempel.

Om utflykten ska betraktas som lyckad, må man se till att alla är varma, torra och mätta. Alla har ett individuellt ansvar för detta, samtidigt som man som grupp har ansvar för gruppens samlade väl och ve och som gruppledare har man det yttersta ansvaret för att detta fungerar. Jag antar att om man ska lägga det politiskt, så blir det kanske en mix av gammal hederligt solidaritetstänk och lite socialliberalism? Men, det spelar ingen större roll. För när man är på en sådan här utflykt, är man oftast så pass få deltagare, att partipolitik och ideologiska åskådningar måste stå åt sidan och lämna plats åt prioritering nummer ett: Gruppens samlade välmående.