Omplan(t)ering

Jag har tillbringat en timme på förmiddagen med att plantera om en rätt stor krukväxt. Den har stått i ett hörn, inte gjort så mycket väsen av sig, utan mest bara försökt härda ut och överleva. Ett och annat nytt blad har kommit fram på den mellan varven. Men, de som vissnat bort och ramlat av har varit i majoritet. Jag funderade ett tag på om jag helt sonika skulle slänga den. Men, sen slog det mig att jag knappast gjort mer de här fem-sex åren jag har ägt den, än att ge den det livsnödvändiga vattnet lite då och då. Varken mer eller mindre. För ett tag sen kapade jag bort döda kvistar och grenar. Men, det går inte att bara kapa bort grenar eftersom och tro att den ska överleva utan näring. Från början när jag tog över den var den lummig och fin. Men, det som ej vårdas med omsorg tynar bort med tiden. Så även krukväxter.

Så från min plan att kassera den blev det omplanering och omplantering. Det tog lite tid och energi, men förhoppningsvis är det värt det i slutändan. Nu har den fått näring, ny jord att växa och frodas i och jag har ställt den i ett ljusare fönster för att den ska få mer sol. Just nu liknar den mest påskris. Men, då behöver jag å andra sidan inte plocka in ris till påsk.

Om jag hade slängt den hade jag förlorat chansen till att åter få se den frodas och bli lummig och fin. Nu har den i alla fall en chans.

Jag hoppas att ni hittar sensmoralen i den här lilla berättelsen och jag hoppas att Fredrika får en chans att återigen frodas.